Fyra femtedelar...

överlämnade till testläsarna. Bara slutet kvar...

Så tacksam för den respons jag fått än så länge. Min mamma och pappa läser snabbt, men effektivt och lyckas komplettera varandra i responsen. Som de kompletterar varandra i så mycket annat. Min mamma ser bokstäverna och min pappa kommenterar fakta. Så glad att de tycker om mitt manus (än så länge).

Nu inväntar jag lite tyckande från fyra andra också (ja, jag vet att det är många, men det kan vara bra att ha några som inte är familj också...) , sååå spänd på att höra vad de tycker. Men där kan det ta lite längre tid, för livet pågår för fullt för dessa personer med jobb, barn och livets pussel. Svårt att få tiden och lugnet.

Själv läser jag igenom den sista femtedelen och känner hur det isar i magen då jag tänker på att nästa gång jag skickar så får de upplösningen...När jag sedan får kommentarer tänker jag mig raska ändringar där sådana behövs och sedan.... sedan står jag där utan mitt manus för första gången på två och ett halvt år.... Behöver jag säga att det isar....?

Så...vilken av alla manusidéer som jag antecknat ner under den här tiden ska jag ta mig an då?

Idag pågår livet här hemma, med vab-ande, nedrivning av ett tak i trappan för att kunna komma åt att sätta upp en lampa i trappan... (river ett senare uppsatt undertak av gips...) trevligt att slippa en vinter till snubblandes i en mörk trappa... dessutom har jag gått en dust mot handfatsrören. Jag vann (som tur är).