Nej, jag har inte i egentlig mening gått under

jorden...men med den envisa förkylningen kom också en ovanlig typ av slöhet. Detta i allra högsta grad när det gällde skrivande. Både blogg och annat. Men nu ska det väl bli lite mer ordningssamt. Kanske. Om det nu kan bli det just nu, i semestertider?

Blev så glad när jag kollade min mail för där stod det att jag vunnit Åsa Hellbergs bok som lottades ut. Så nu väntar jag med spänning på att den ska dyka upp i brevlådan. Springer nog lite oftare närmaste dagarna nu för att kolla efter den.

Ber verkligen om ursäkt för

det tomma innehållet på draken idag. Skyller helt och hållet på förkylningen som tvingar mig att ta det lugnt och ha tråkigt. Huvudet känns som om någon proppat bomull i det så därför är det trots stillasittandet inte så bra dag för skriverier.
Sannolikt mår jag väl bättre i morgon, för någonstans måste väl detta vända, eller...?

Har börjat lägga in gammalt skrivmaterial i nya datorn...

och slås av hur produktiv jag varit.

Att få följa med till skolan...

Åh, nästan-ångest! Jag tänkte mig rader av skolbänkar, teckningar på väggarna... det som fanns på den gamla goda (?) tiden och in klev jag i ett klassrum med fina lite större bord, teckningar på väggarna, dockvrå, trafikmattevrå osv... ja, det är ju sexårsverksamheten förstås, men ändå!

Trots detta kan jag inte annat än känna ett styng i hjärtat då jag inser att min lilla Stora ska börja där i höst... och gå i skolan i minst tio år. Dubbelt så länge som hon funnits till... Puh! Blir lite skrämd då jag ser hur drillade klassen över henne var i att bli tysta. Lite familjen von Trapp-varning. Jag vill ju inte bli av med min lilla bullrande stökiga Stora. Min tanke är: hur i hela friden ska hon klara av att redan börja skolan, jag menar: jag är ju inte redo för det än...

Så satt jag då åter med räkningarna på sena kvällen...

och plötsligt fick jag meddelanden om att nej, nu var det minsann för sent att plocka över pengar till betalningsmottagarna tills i morgon. Nu fick jag ta måndag i stället. Och ändra på dem som tidigare gått igenom. Nåväl. Då får det väl bli så då... Varje gång månadens räkningsomgång ska gås igenom och betalas drar jag mig utav helvete för att sätta igång. Men när jag sedan väl börjar och det går ganska fort att avverka högen tänker jag alltid på hur underbart det är att kunna göra detta via nätet och slippa trälet med att gå till banken som förr. Och så lovar jag som så många gånger förr att vara snabbare i månadsskiftet nästa månad. Varför inte ligga i framkant och skriva in order på betalningar redan när jag får räkningarna...? De fantastiska högtflygande planerna intar min tankebana. Men när nästa månadsskifte kommer så sitter jag nog där igen och drar mig. Men förhoppningsvis kommer det i alla fall inte iväg för sent som det gjorde nu...

I pallkragarna har potatis och sockerärtor börjat gro, lökens blast är riktigt hög, gräslöken från i fjol kom igång alldeles utmärkt till en jättetuva. Tyvärr har Storan visat kompisarna på den så den är naggad på, tråkigt nog i höjdled, så det dröjer väl si så där en månad innan den är ok igen. Måste få stopp på svinnet först bara. Kryddlanden har också tagit sig, men mest är det sådana kryddor som jag har lite svårt att plocka in i recepten, som har tagit sig efter förra året. Citronmeliss, myntor i alla de former, curryört och kanske bäst av dessa överlevare oreganon. Jordgubbsplantorna har förökat sig och det får de gärna fortsätta med. Bärbuskarna har nästan alla klarat sig. De som inte överlevt har typ blivit överkörda av larvfötter då det skulle grävas för bergvärme. Roligast att beglutta är i alla fall rabarbern. Jag har två sorter. Den ena hände det nog något med vid planteringen förra året, jag tror att rotsystemet fick sig en knäck eller så. Den är ganska pirig. I alla fall om man jämför med den enorma kompis-rabarbern den har bredvid sig i pallkragen. Jättestor! Här ska bakas smulpaj med rabarber och lagas rabarberkräm så det står härliga till. Hoppas alla i huset tycker lika mycket om det som jag.