Åh, nästan-ångest! Jag tänkte mig rader av skolbänkar, teckningar på väggarna... det som fanns på den gamla goda (?) tiden och in klev jag i ett klassrum med fina lite större bord, teckningar på väggarna, dockvrå, trafikmattevrå osv... ja, det är ju sexårsverksamheten förstås, men ändå!
Trots detta kan jag inte annat än känna ett styng i hjärtat då jag inser att min lilla Stora ska börja där i höst... och gå i skolan i minst tio år. Dubbelt så länge som hon funnits till... Puh! Blir lite skrämd då jag ser hur drillade klassen över henne var i att bli tysta. Lite familjen von Trapp-varning. Jag vill ju inte bli av med min lilla bullrande stökiga Stora. Min tanke är: hur i hela friden ska hon klara av att redan börja skolan, jag menar: jag är ju inte redo för det än...
Jag håller med, det är en lite skrämmande känsla när de små älsklingarna ska börja skolan. Vår yngsta börjar också sexårsverksamheten efter sommaren. Det är ännu mer skrämmande, för då har vi inga små barn kvar hemma längre, bara skolbarn :) Lite sorgligt och mycket läskigt! Fast ännu mer spännande förstås, särskilt för lillkillen :)
SvaraRaderaJa, för dem är det nog spännande, för oss mer oroväckande. Tills veckan före skolstart, antar jag. För min stora tror jag kommer att vara lite orolig. Men då har nog jag hunnit vänja mig vid tanken å andra sidan, och kan lugna.
SvaraRadera