Jag tänker på en tid då nyheterna som nådde ut i Sverige bara handlade om Sverige, oftast väldigt lokala nyheter. Nu får man reda på så mycket mer, men nästan bara död, krig och annat elände. Ofta när jag hör om något som jag själv verkligen tänker är fruktansvärt, så reagerar jag med en slags laidback känsla att det hände medan jag levde, så sent som igår, kanske inatt... och jag anade ingenting förrän jag läste nyheterna. Och inget kan jag göra mot t.ex. våldet mot kvinnor i fjärran länder. Bara skriva mitt namn på någon insamling av namn som känns meningslös.
Min fundering är enkel. Människan måste ha mått så mycket bättre psykiskt av att inte matas med all denna hemska information som spänner kring en hel värld. Förut räckte det kanske att få reda på att garnboden lagt ner, att Petterssons torp utanför Målilla brunnit och vilka i socknen som dött. Till det fick man också reda på vilka som fötts, vilka som gift sig, förlovat sig, lysts för... man fick sig anekdoter och skämt till livs liksom solskenshistorier, det goda i livet. Nu har den typen av nyheter (också nyheter) fått stryka på foten för att vi ska bli / känna oss tvingade att bli så samhällsmedvetna. Jo, det är ju bra också, men det skulle ju inte skada med positivt också! Fokus blir dessutom så markant på alla yttre händelser att man glömmer att de som bor här, som lever mitt framför våra näsor är precis lika viktiga.
Numera är det inte många dödsannonser, födelseannonser eller bröllopsannonser som förs in i tidningarna (jag tänker främst på de stora tidningarna) och det är inte länge sedan de försvann. Men idag är det bara fråga om ett par stycken per dag.
Jag som släktforskat en del tänker ibland just på skillnaderna: vad hade de för 100 år sedan eller 150 år sedan som vi inte har idag? Vad har vi tappat på resans gång? Det var ett hårt liv, men människorna i t.ex. en by stod ofta närmare varandra än idag. Familjerna var en nära gemenskap. Sagorna berättades framför den öppna elden medan var och en sysslade med sitt.
Som sagt, funderingar. Allt är inte bättre nu. Allt var inte bättre förr. Men kanske skulle en kompromiss mellan de två sätten att leva vara bra?
Jag känner igen mig i det du skriver, angående det om att må bättre av att inte ständigt matas med katastrofrapporter, krig och elände man inte kan göra något åt. Lite mer småstadstänk skulle nog inte skada.
SvaraRadera