Om man nu måste vara inlåst...

med sjuklingar så är det ändå en välsignelse att vädret är tråkigt. Idag var båda hemma och äntligen börjar det bli lite liv i minstingen. Hon var så sent som igår väldigt olik sig. Orkade inte leka. Inte ens titta på tv någon längre stund. Kom och lade sig i mitt knä, slöt ögonen och ville vila. Inatt vaknade jag vid tretiden av att hon talade om att hon inte mådde bra, det framkom att hon hade ont i magen (typiskt symptom för sjukdomen hos barn), men det är extra jobbigt när barnet bara är tre, det är så svårt att förklara saker för den åldern. Om jag säger i morgon kan det nästan för henne kännas som om jag pratar om nästa år... Tidsbegreppen finns inte.

Det är inte roligt när ens barn vaknar av att det inte mår bra, tidigare på dagen hade hon extremt stora svarta påsar under ögonen... Stackars liten. Blek som lärft... men idag har färgerna återkommit lite och i alla fall en del av dagen orkade hon lite mer. Så det går låååååångsamt åt rätt håll. Blir hon så dålig som igår igen åker jag in igen med henne, för då är nog medicinen fel. Det blir mest efter barnens läggning som jag kan jobba med manuset, men tankarna är ändå så mycket hos Liten just nu, att det även då är svårt att koncentrera sig. Det är inte mycket annat som finns än barnen när de mår dåligt.