För några timmar sedan kände jag hur fingrarna och hela jag verkligen skrek efter att få skriva. Men som vanligt satte jag käppar i hjulet för mig själv. Jag tänkte: jag går bara in på bloggen först, och vad hände? Jo, jag fastnade i layout-sidor och ett evigt letande efter tid. Den som bloggen presenterar efter att man skrivit något alltså. För min blogg ville det var på andra sidan Atlanten, det här. Och hur ska man komma underfund med sin blogg och anförtro sig något här om bloggen inte verkar vilja vara i samma världsdel som du, och dessutom inte verkar tala samma språk... Runt min blogg verkar desto fler engelskspråkiga husera. Trevligt, säkert. Bara det att de inte kan läsa vad jag skriver. Så jag blir den jobbiga grannen som talar som svenske kocken i muppet show...
Ändring alltså. Så nu har jag ändrat tiden i inställningarna, det är bara det att min drake inte verkar ha upptäckt det än. Är nämligen fortfarande granne med idel engelskspråkiga bloggar. Nå, i alla fall så stal detta pimpande tiden från mitt författarego. Och nu är klockan så mycket att det som kan komma rinnande ut genom fingertopparna inte kanske prompt står i kontakt med hjärnan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Gladast blir jag när någon skriver en rad!