skrev jag idag heller. Jag börjar halvt desperat undra var tiden överhuvudtaget finns till att skriva, för mig. Finns den verkligen? Är det jag som fortfarande prioriterar allt annat? Sjuklingen hemma gör det visserligen inte lättare. Hon vaknar några gånger om natten, nu när hon är sjuk och i natt klev vi dessutom (jag och mannen) upp vid halvfem för att (pga hastigt önskemål från hantverkare) städa en del av garaget. När jag kom in igen vaknade liten och somnade sedan inte om... Men så är det i mitt liv, just nu.
Suktar efter tiden då jag ska sätta tänderna i boken och händerna på tangenterna. Hoppas jag fortfarande kommer ihåg hur man skriver, men det är kanske därför jag är här?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Gladast blir jag när någon skriver en rad!