så här kommer en text som de ville skriva. Jag kommer att skriva små korta historier här och var på min blogg, därför att de bara måste komma ut. Och kanske hellre att de blir lästa än att de bara blir liggande i någon mapp på datorn.
På förhand vill jag varna för att just den här är en obehaglig text, så att man kan välja att inte fortsätta läsa den.
Svinen
Darrande drog hon på sig kläderna. Hon hörde hur musiken dunkade och hur skratten och pratet därute ekade. Hon vinglade fram till en spegel som satt på väggen bredvid dörren. Såg sina mörka skrämda ögon där tårarna steg upp när hon såg sig själv. Hon drog snabbt handen genom håret, bet sig i kinden för att förorsaka lite smärta för att hon skulle kunna skärpa till sig. Hon bara måste kunna komma igenom festen och ut, utan att falla igenom.
Hon öppnade dörren och stängde den snabbt efter sig, så att ingen skulle se att hon kom ut därifrån. Hon såg sig om Där borta stod Jenny. Hon verkade ha kul. Minna gick på ostadiga ben dit, tog Jenny i armen och viskade "Jag går nu" i örat på henne. Jenny nickade bara och fortsatte prata med dem hon var med. Oförmögen till att varna sin bästa kompis tog hon sig ut i hallen så fort benen bar. På med stövlarna, jackan fortfarande i handen då hon öppnade dörren och flydde ut i trappuppgången. Hon stannade, lyssnade. Nej, det verkade inte som om några från festen var här ute. Tur. Nu sprang hon nerför trappan, snavade, benet bara vek sig. Slog i knät. Det gjorde vansinnigt ont och tårarna rann ner längs hennes kinder. Väl ute, då hon haltande småsprang sin väg i vinternatten kunde hon bara konstatera att smärtan i knäet matchade smärtan inuti henne.
De hade hållit fast henne. Trots att hon sagt nej. En kvinnas nej betyder ja, hade en av de frustande av skratt sagt till de andra...Den Minna som gick på festen hade upphört existera där och då. Kvar fanns bara ett tomt skal. Ett tomt skal som visste att det inte går att lita på andra.
Lina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Gladast blir jag när någon skriver en rad!