i så rask takt att jag inte hinner med. Jag har inte hunnit skriva så särdeles mycket, men lite smått och gott blir det ändå.
Jag känner dessvärre att det kan vara något "fel" bakåt i min text och när jag fortsätter skriva så bygger jag ju på detta fel. Så det känns lite som att eventuellt vara ute och köra, ha en känsla av att jag kört fel men ändå fortsätta köra. Dumt nog. Borde kanske stanna upp och gå tillbaka, läsa igenom, redigera och reflektera. Vill jag verkligen åt det här hållet? Men det skulle samtidigt hindra flödet, känner jag. Hmm...
Brukar ni känna så någon gång när ni skriver? Hur gör ni i så fall?
Just nu slukar andra projekt mycket av min tid, ändå blir det bara lite här och lite där. Måla ett fönster, fylla i (mycket) jord i rabatterna, plantera ner rosorna innan frosten tar kål på rötterna, samma med klängväxter o jordgubbar som fått flytta om och just nu bor i hinkar. Diska, tvätta, städa, vika tvätt, hämta ungar, vara med dem, laga mat... ja, ni vet. Det vanliga.
Behöver skrivro, och just nu får jag den bara sent på kvällen då ungarna lagts och mannen lagt sig. Då bara jag är vaken, och knappt det. Ögonen faller ihop och det mesta jag skriver får jag nog redigera bort. Blir bra med en hel helg ägnad åt skrivandet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Gladast blir jag när någon skriver en rad!