Ikväll...

går tåget mot Götet. Sent ikväll ramlar jag in på hotellet. De närmaste dagarna kommer att innehålla mängder av intryck, fantastiska böcker skrivna av hårt arbetande författare, seminarier och intervjuer av de mest skiftande slag, ett folkmyller och fest för alla som tycker om det skrivna ordet. Dessutom ett väder som lovar ett par grader varmare än vi har här i Stockholms-området. Kanske träffar jag några från bloggarna också? Det skulle vara kul. Lite lunchsällskap, till exempel.

Gångerna jag lämnat man och barn för att göra saker själv och för mig själv de senaste sju åren är få. Går nog att räkna på ena handen. Så det här känns stort för mig. Hoppas att det gör det efteråt också. Måste medge att jag varje gång jag är borta längtar så infernaliskt efter mina små, så det är ju hos mig själv det ligger, att jag inte kommer iväg oftare. Men nu har det faktiskt varit två gånger inom en och samma månad, så mitt eget liv börjar väl så smått komma tillbaka.

Det är de små sakerna som räknas, och märks. När man är borta, ringer hem och Stora svarade, hon var då tre år och talade för andra otydligt. Plötsligt förstod jag vad hon sa.
Hur jag upplevde att hon tagit ett stort steg framåt.

Samma hände häromdagen, då jag och Stora var iväg och jag ringde min mamma som berättade att hon just hade ringt hem till oss, där Liten hade svarat. Hon, som i vanliga fall kan vara svår (för mina föräldrar) att förstå, hade utan problem talat om att jag och Stora var iväg och skulle komma hem om en halvtimme. Mamma sa att då skulle hon ringa igen då, ok svarade Liten, och så sa de hej då.
Inte för att Liten förstår tiden, ännu mindre vet ens i närheten av vad en halvtimme är, men faktiskt så prickade hon rätt. Att hon dessutom lade på luren, i stället som hon brukar göra, bara lägga den vid sidan av...

Saker och ting händer fort. Från den ena dagen till den andra, och det är ofta när man är borta som man upplever att stora förändringar har skett. Att de tar stora steg framåt.

Igår frågade Stora om Egypten har vintrar... Se där börjar de svåra frågorna att dyka upp. De man måste slå upp för att vara helsäker på. Har ingen aning om varifrån frågan kom, om de talat om det i skolan eller om hon vet var det ligger.... Det händer så mycket att jag har svårt att hinna med. Vad kan de idag, och vad kommer de att lära sig i morgon?

Nå, ser fram emot Göteborgsresan. Tycker så mycket om att åka tåg också. Ännu lyxigare att unna sig att bo på hotell, alldeles själv. Manna för själen.