måndag 7 oktober 2013

Varför vill jag så gärna grotta ner mig i redigeringsträsket innan jag är klarskriven?

Kan inte hålla mig ifrån, trots att många jag träffat avrått från det. Sagt att det bästa är att ohämmat bara fortsätta skriva tills man är klar, sedan redigera. Varför har jag så svårt att följa det här rådet? Varför känns även redigeringen (so far) så kul?


6 kommentarer:

  1. Jag tror att man måste hitta sitt eget sätt att jobba på. Alla sätt är bra om man hitta rät för en själv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Anneli för ditt svar. Ja, jag tror att jag måste tänka så. För mig kanske det är ett sätt att processa och sedan komma framåt. (Låt oss hoppas det i alla fall... :-))

      Radera
  2. Hehe, jag är likadan! Kan knappt vänta på att få börja redigera så snart jag skrivit "slut". Det är lite lustigt, för medan man skriver vill iaf jag mest bli klar med det första utkastet...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, men det är ju så kul! Att fila och slipa fram den där diamanten man tror att det kan bli...

      Radera
  3. Jag har faktiskt redigerat etappvis även om jag också har hört att många föredrar att spara det till sist. Anledningen är att jag skriver på mitt allra första manus och jag har utbildats under skrivandets gång. Varje gång jag lärt mig något nytt har jag stannat upp och gått tillbaka och ändrat. Omd et har tagit tid? Absolut. Men för mig är det värt det. Annars hade jag suttit med ett värdelöst manus där nästan allt varit tvunget att trykas. Men som Anneli säger - alla måste hitta sitt eget sätt. Jag tror att när jag börjar skriva på nästa manus kommer jag inte ha ett lika stort behov att att redigera mitt i skrivprocessen!

    SvaraRadera
  4. För mig tror jag att detta är mitt sätt. Skriva och peta i det tidigare skrivna, lite peu en peu... Alternera helt enkelt. Men hoppas att den dagen kommer då jag systematiskt kan gå igenom det från början till slut.

    SvaraRadera

Gladast blir jag när någon skriver en rad!