för annars hade det varit min mat, som det tog mig 1½ timme igår att tillaga (ja, jag gjorde mig till lite för familjen...) som orsakade katastrofen. "Maten är klar" ropade jag och ner kom maken med 1½-åringen på armen och 5-åringen vid handen. 5-åringen tittade skeptiskt på maten och sa med bestämd röst att hon inte ville äta något av den. Hon ville bara ha mjölk. Ok. Hon har varit riktigt sjuk så hon fick äta eller inte, som hon ville. Lilla tjejen åt en halv tomat och tog en tugga av pastan med spenat, ricottaost och bechamelsås, såg inte förtjust ut och ville inte ta emot nästa tugga. I stället grät hon och oooops där kom tomaten och lunchen i retur. Jag som slängt i mig lite mat tog henne på armen och sprang upp för att byta kläder osv på henne, samt natta henne eftersom hon såg rejält sjuk ut nu.
Medan jag stod och bytte på henne hörde jag de andra prata där nere, och så plötsligt hur 5-åringen också kräks. *Suck* Kommer nog att ta ett bra tag innan jag lägger ner så mycket möda och tid på maten igen, bättre att jag spenderar den tiden med dem istället. För matron kan så lätt förstöras. Så får det bli falukorv med pasta och ketchup och andra trista rätter ett tag till.
Nå, mitt skrivande vill sig inte alls. Jag har en deadline på att skicka in några skrivna sidor till en kurs men har inte fått några direktiv på vad det är de vill ha... en kompis föreslog att jag skulle skriva något självbiografiskt, något jag inte ens övervägt förut. Tror de är ute efter något annat...tror jag. Om någon har något tips på vilken genre det är som skrivkurser vill ha som ansökningsmaterial?
Tjo och tjim, nu skriks det här i ena rummet och i andra tittas det på barnfilm...Bäst jag rusar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Gladast blir jag när någon skriver en rad!