Kom på en liten sak som skaver...

Är verkligen pockettexten i böckerna så förbannat liten, eller är min syn så mycket sämre efter ett par års lite lugnare läsning? Vet att den försämrats men därifrån till att verkligen behöva förstoringsglas...

Ja, det kanske bara är till att leta reda på en lupp då... ;-)

Åh, mitt växthus...

såldes med vårt förra hus. Så här års saknar jag det verkligen. Jag brukade köpa rätt många färdiga växter (och så en del också) som omedelbart, så här års, förvandlade växthuset från en torr mars-teg under tak till en prunkande oas. Saknar! Men det ska vara just en viss sort för att jag verkligen ska njuta av att sitta där. Vårt var en blandning av lusthus och växthus med skugg-gardiner och liten sittplats, hyllor, planteringsbord och många rosenbuskar i kruka.

På bilden är det mars.

Nå, det var då. Nu får jag njuta av fördelarna med vårt nuvarande hus och så småningom vaknar kanske trädgården till liv i år också...

De två planeterna som mant ska kunna iaktta så bra i skymning har kommit i skym undan av barnens läggning så vi får väl se om jag lyckas fånga en glimt. Skulle vara intressant.

Under tiden kan jag underhålla er med en alldeles sann liten annekdot:

I bilen berättar morfar för stora att han nog ska äta crêpes med mormor på kvällen varpå hon undrar vad crêpes är..."Det är pannkakor som är fyllda med ost och skinka eller med svamp eller så, det är nyttigare pannkakor än dem med sylt på. De har fler vitaminer."  Nyttigare brukar falla i god jord i normala fall men den här gången kom svaret helt baserat på ordet vitaminer som hon inte till fullo förstod:
"Usch då!"

Drömmar på internet

Har just drömt mig bort en stund och tittat på fastigheter till salu på Bay Islands i Honduras...eller Islands de Bahia som de väl heter då... Öde fina stränder, låga palmer. Strandnära hus med grönskande trädgårdar året om...Tittar ut i vår trädgård och möts av mars. Lite snö här och var, löv glömda sedan i höstas och gömda i vinterns snö som nu kommit fram igen, nakna träd och buskar som borde klippas ner...men snart börjar det grönska.

Jag är kluven i mina önskningar. Dels skulle jag vilja leva på ett ställe där det alltid är lagom varmt och grönskan aldrig vissnar ner och dör. Dels vill jag ju bo nära min familj.
Jo, Honduras ser så otroligt vackert ut, men det är inte precis så enkelt att bara komma över och hälsa på så ofta. Nå, drömma kan man väl få göra... Har ni några tips på gröna ställen i Europa där det inte heller blir ohållbart varmt...?

Kom gärna med tips och idéer. Allt för att få drömma en stund.

Full söndag...

Nä, men i alla fall fullspäckad - full fart. Storasyster på dans, hem byta om och hämta lillasyster. Iväg för att träffa min syster och hennes barn och gå på hopptävling. Kul. Mycket frisk luft i samband med sen kväll igår då vi var bortbjudna gör att den här mamman kraschlandar sekunden efter äldsta barnet i säng...

Vika en drake...

Upptäckte till min fasa att det hänvisas till mig när det gäller hur man viker en drake...
Ber skyndsamt om ursäkt, men den typen av drake som man viker är inte den draken som är här. Kan knappt vika en loppa... Och tycker bättre om drakar som sprutar eld, eller åtminstone som puffar lite rök...Min musmatta har faktiskt en underbar glad,blå och  galopperande kinesisk drake på sig. Sådana gillar jag.

Åh, det bidde ett kök....

Idag har jag tapetserat färdigt i vårt kök och jag är väldigt nöjd med mig själv. Till och med maken såg det... Då är det stort. Det har varit väldigt jobbigt att ha ett kök som inte, rent estetiskt funkar.

När vi flyttade in var det bastupanel i tak och halvvägs upp på väggen, resten av väggen var tapetserad någon gång på åttiotalet och hade lossnat i hörnen (verkligen lossnat!), golvet var täckt av en ljus knarrande plastmatta och fönstren och dörrarna (bara just inne i köket) hade fått foder av 60-talskaraktär kring de spröjsade 20-talsfönstren.... Renoveringen av köket har varit en lång process som varit stillastående (till min stora frustration) under långa tider. Jag började med att riva ner tapeten för att se vad som fanns under. Det var inte roligt det heller men i alla fall mer i samklang med bastupanelen och det andra från 70-talet... Men den tapeten som kom fram gick också sönder i arbetet. Höggravid stod jag på hög inomhusstege och rev ner innertaket. Fick fram putstaket som inte var alltför illa däran. Däremot hade innertaket orsakat ett 1-1½ dm hög längsgående "ärrbildning" i form av att putsen helt sonika var borta där innertaket suttit. Fiiiiint. Och sedan kom klimp nr 2. Då stod jag inte längre på höga stegar och sådant under en tid, hade lite annat för mig...

Nå, så efter ett år ungefär (förra våren) rev jag, då maken och barnen var bortresta under någon halv vecka, ut plastmattan, drog, slet och skar med mattkniv. Bände med hammare. Lyckades till slut få ut både den och masonitplattorna som den suttit fastlimmad på. Puh. Vilket trägolv som kom i dagen...

Oj, så fint det blev, målat med mörkbrun linoljefärg i ett lager.

I somras påbörjade jag till slut väggarna. Började spackla igen kratern uppe längs med hela väggen, drog bort lister, dörr- och fönsterfoder.

När man är i slutskedet av renovering då man kan bygga upp igen, nya fina lager, då är det verkligen kul. När man river är det också kul, i början. Inte sedan. Inte roligt att känna att för att bli fint måste det bli ännu fulare, ännu trasigare.

Men så kom gipsskivor upp, spacklades, nya fönster- och dörrfoder... Tapetsering, golvlister...Nu är det bara lite kvar. Lite lister. Lätt som en plätt och jag har äntligen det kök jag drömt om sedan vi flyttade in för snart fyra år sedan.

Det enda jag sedan kan tänka mig är att byta spis, fläkt och kylskåp (så småningom), och så bättra på färgen på de vackra skåpen.

Hurra.

Ett ark från övningslådan

Papperspåsarnas tyngd skavde i hennes händer. Fort ut till bilen nu. Ute slaskade det. Det snöregnade... Hon skulle inte kunna sätta ner påsarna på marken utan att de luckrades upp. Utanför dörrarna höll hon på att springa rätt i famnen på den andra kvinnan.

"Situation Stockholm? frågade kvinnan ropande så att hon skulle höras av alla samtidigt som var på väg in eller ut ur den stora affären. Hon med papperspåsarna skakade på huvudet och såg efter mannen som gått före henne, han snabbade på sina steg. Då hörde hon, just som hon passerade den andra kvinnan "och om ni inte vill köpa tidningen får ni ha en god kväll ändå!" Hon vände sig snabbt om och avfyrade ett leende som verkligen kom från hjärtat "du med!" Hon såg tydligt hur kvinnan sken upp och sträckte på sig.

Väl i bilen önskade hon så att hon haft kontanter.