lördag 31 augusti 2013

Jag skriver på kapitel 56...

medan jag funderar över något jag läste på en annan blogg. Det här med råmanus, att man inte kan överskatta redigering. Och det förstår jag verkligen. Här på bloggen kan det lätt bli lite hur det vill med felskrivningar, för här går jag inte över texten, men i mitt manus är det annorlunda.

Jag håller som sagt på med kapitel 56 medan jag egentligen samtidigt håller på att redigera de tidigare kapitlen (helst de som inte skrevs igår). Jag undrar lite över risken att över-redigera... när man är klar med det kosmetiska, de faktiska felen och de saker man rodnar över när man läser... finns det kanske en överhängande risk att man börjar skära hej vilt med redigeringskniven? "Bort med det stycket....men då...hänger kanske det där avsnittet i luften.... nå, bort med det också...Kanske kan stryka det där kapitlet då?"...blir det något kvar?

Nå, än så länge är jag i alla fall väldigt nöjd med det jag skrivit. Utom vissa dagar då jag bara känner för att rodnande köra ner alltihop i papperskorgen, för... det är ju "bara" lilla jag som skrivit det...

fredag 30 augusti 2013

När jag hör den här...



minns jag hur oerhört tacksam jag är! Allt kunde ha gått så väldigt annorlunda, då för tre och ett halvt år sedan då min yngsta dotter föddes lite för tidigt och sedan hade andningsuppehåll då och då under första året. Ett evigt springande då larmet gick...Men det är nu så bra med henne, och jag känner då och då att det är viktigt att stanna upp, komma ihåg, förstå och vara tacksam över livet.


Idag träffade jag nog på en av de snällaste människorna i Stockholm.
Hon hejdade mig, och erbjöd mig ett par skor som för henne var ett felköp, och som inte gick att returnera. Hon trodde att jag hade den rätta storleken, men snabbt kunde konstateras att jag nog, liksom hon skulle få svårt att gå i dem. Men hon tänkte helt enkelt skänka mig dem.
Och jag tror faktiskt inte (förhoppningsvis i alla fall) att det berodde på att hon tyckte att jag verkade behöva det paret desperat. Hon var bara väldigt schysst! Jag blev väldigt glad över att möta en okonstlat vänlig person. Det händer alltför sällan i det Stockholm där många en stor del av året inte vågar se varandra i ögonen.
Hoppas att någon som verkligen behövde skorna fick dem.

onsdag 28 augusti 2013

Gick bärsärkagång...

i en av mina rabatter och den stackars murgrönan som jag en gång planterade med tanke att den skulle vara en marktäckare (vilket den i och för sig varit) fick stryka på foten. Delar av den ska räddas över till ett dött träd där den ska få fritt spelrum på höjden i stället. Men med den kvar i rabatten så syntes inte de andra växterna tillräckligt bra, och ogräset hann bli bra högt innan jag märkte av det... Lättare att rensa nu. Där ska bara vara rosor, gammeldags aklejor, buxbom, fänrikshjärta och kärleksört.

Då bergborrning gick hårt åt trädgården för något år sedan så hamnade en del växter på livräddande åtgärder i samma rabatter, så där återfinns för närvarande också röda vinbär och jasmin förutom de marktäckande murgrönorna och caprifolen som tycker sig äga hela den delen av trädgården. Helt otroligt vad den har växt. I den här trädgården växer sig mycket väldigt stort.

 

 
För att få en känsla för hur stora rhododendronbuskarna är, jämför med rosenbågen i mitten av bild
 
 
 

Underbara hösttermin, men stanna du, sommar!

Idag känner jag mig härligt stärkt av att ha två resor framför mig som båda har med mitt skrivande att göra! En skrivhelg med vänner och en tripp till bokmässan. Sååå nöjd!

Det märks att höstterminen är här, för tjejerna har börjat på skola och dagis igen, vilket betyder att tiden plötsligt är min igen. Att skriva på och att ordna med renoveringarna på huset på. Långsamt faller en del saker på plats. Härligt.

måndag 26 augusti 2013

Tjohoo!

Så var hotellet bokat. Ska bli sååå kul att åka på bokmässa!

Bokmässan 2013

Jag har tänkt mig till Göteborg och bokmässan för första gången (har visserligen varit i Götet förut, men inte bott där på hotell), undrar om det finns någon som har tips på bra hotell i närheten av där allt händer. Har kollat runt lite, men är inte säker på hur jag ska göra.
Tips mottages tacksamt!!!

söndag 25 augusti 2013

Hur gör ni?

Jag får ganska ofta idéer till nya manus, försöker komma ihåg dem tills jag kan skriva ner dem, för att sedan fortsätta skriva och fokusera på det jag håller på med. Men jag har hört att en del har flera manus igång samtidigt? Blir det inte för rörigt, med persongalleriet och dialoger, händelseförlopp osv?
Nyfiken på att höra hur ni gör.

Jag är en riktig softie....

Tittade just på en snutt av engelska Spårlöst och i rask följd återförenades två familjer efter många år. I Sverige har de vigt ett program per spårlöst-fall, huvuddelen av programmet består då i själva sökandet. I den engelska motsvarigheten hade de bara med själva återföreningarna....
Tårarna trillade. På dem. Och på mig.

fredag 23 augusti 2013

Enkelt skrivknep

Jag har haft lite problem med att få till det kapitlet jag bestämt mig för att skriva. Det har inte riktigt velat. Så prövade jag en sak jag testat förut men som jag först nu måste säga nog är en av mina kurer för att kunna komma vidare då jag fastnat. Jag öppnar ett helt nytt dokument och så får det bli precis hur det vill. Det ligger ju inte i samma textmassa som resten, och därför gör det heller inget om det är skräp och bara slängs sedan, inga krav finns, bara glädje över att skriva. Och se där. Tadda!!! Klart.

Mystiskt

Mår illa efter migrän o medicin idag. Ändå sprider sig en doft i huset som jag uppfattar som god. Väldigt konstigt. Mår man illa brukar man ju må ännu sämre av matdoft...?

Fredag med migrän

resulterade i halvmesyrer.
Till exempel tog jag min medicin för att få bort huvudvärken, men nu mår jag kraftigt illa i stället.
Ett annat exempel är att jag försökte städa ur film- och tv-hyllan. Där blev det fint, men på golvet vid trappan står filmerna staplade i högar. VHS-filmer som ska ut för att maskinen gått sönder. Några få ska magasineras (vet inte riktigt var bara) och resten slängas/ säljas/ skänkas till någon välgörenhetsorganisation. Alltså fint i hyllan men fult i resten av rummet. Förhoppningsvis mår jag bättre i morgon så att jag kan röja undan bekymret innan någon annan här hemma tycker något annat och filmerna börjar vandra in i hyllan igen...

Ska försöka mig på att utöka mina dryga 53000 ord i manuset ikväll, men just nu har jag sällskap av lurande migrän, stark blä-känsla, mina två små (just nu tysta) döttrar och Kalle Ankas bästa video-snuttar på tv:n på låg volym. Så just nu blir det inga bra ord, tänker jag.


torsdag 22 augusti 2013

Inget skrivet idag.

Dyster rubrik, eller hur?
Dagen kantades av tandläkarbesök och letande av en borttappad jacka, som inte ens var min.
Märkligt (jo, för det har i alla fall aldrig hänt mig förut, nog hade tandläkarna bokat in både min tid och storas rutinkontroll samma dag. Med några timmar emellan. Men hur stor sannolikhet är detta? Jag som aldrig går till tandläkaren frivilligt, förrän jag vet att jag bara mååååste. (till exempel vid jätteont). Det är ju inte som att jag hänger där särskilt ofta. Men nu har jag väl gjort min kvot för de närmaste två åren, kan man tycka. Och jag är helt slutkörd. Tandläkarbesök tar på krafterna.
Puh!

tisdag 20 augusti 2013

Augustinattens....

svala luft strömmar in genom fönstret bakom mig. Jag känner dess fuktiga andedräkt i min nacke. Doften av äpplen ligger svag som ett osynligt dis i själva daggen som hänger i luften.
Mina ord här faller på plats, men orden som skulle ramla in i manuset vill inte infinna sig. Flyger tyst kring mitt huvud på lagom avstånd så jag inte når.
Försöker några minuter till sedan är det för sent.
Ska ju upp med barnen tidigt i morgon.

Den bekymmerslösa friheten?

Då och då kommer jag på mig själv med att längta efter eller halvt om halvt önska att vi bodde i hyrd lägenhet, inte ägde någon bil eller annat att behöva ta hand om (läs laga eller renovera). Inbillar mig att det vore ett bekymmersfritt liv (eller i alla fall med färre bekymmer) men jag kan ju ha fel. Kanske oroar man sig för andra saker då... att sl plötsligt strejkar, att hyresvärden plötsligt bestämmer sig för att byta alla stammar och under tiden avhyser alla boende osv...
När jag tänker så känns ändå mina orosmoment som något som trots allt är tämligen hanterliga.

Sommaren har gått och jag har på något oförklarligt sätt för första gången i mitt liv blivit brunare än de andra i familjen (läs in min mamma o pappa o syskon också)... har aldrig hänt förut och det är inte något som jag på något sätt strävat efter, snarare tvärtom. Fick använda solskyddsfaktor 50 på hals och i urringningen då jag hur lätt som helst (och helt oönskat) fick ännu mer färg. Jag är av den typen som blir ilsket rosaröd först, innan det lugnar sig och blir brunt, så för mig är det väldigt lätt att bränna sig, men starkare skydd än 50 är ju lite svårt att hitta. Hade 60, minns jag, för några år sedan nere i Grekland då jag hade en del ärr jag skulle akta för solen, men med den såg man mer eller mindre ut som om man smort in sig med Nivea. Tjusig värre.

I ljuset av den nedåtgående solen i kombination med dess återkomst satt jag uppe och skrev vid fönstret i sommarhuset med två små pinglor sovande i en våningssäng längre in i rummet. Skönt och fridfullt. Och jag hann precis så lite varje kväll att jag på något sätt glömde bort en del detaljer och (upptäckte jag sedan) motsade mig själv ett par kapitel fram. Men orden formas och meningarna rinner fram över "pappren" och det känns som huvudsaken. Saker och ting, detaljer går alltid att ändra på senare. Bara jag lusläser efteråt så funkar det nog. Har tyckt om att flytta över till en sommarskrivarverkstad. Tillfälligt byta ut det invanda. Men mina kriterier för bra skrivande är avskildhet, eller i alla fall tystnad och ostört läge. Om någon tittar på tv med ljud i samma rum går det inte, inte heller om barnen är vakna, leker och kivas. Tystnad. Om någon kommer när jag skriver blir mitt skrivande okontrollerat och jag vet inte vad jag skriver. Bättre blir det inte med en dator med någon sorts glapp nere vid tangentbordet som gör att markören (och alltså stället jag skriver på) flyttas hej vilt. Hänger jag inte med då blir texten en enda rappakalja.