Där man minst anar...

Jag brukar ha hyfsat bra koll på var jag gör av saker, men min förrförra dator har jag sökt i två dagar för att jag skulle gå igenom vart en del texter tog vägen, sådana som i tämligen avklippta versioner flyttats över från dator till dator... men den fanns ingenstans.

Så idag då jag skulle tvätta lite mer ovanliga saker så grävde jag djupt ner i den gamla tvättkorgen i tvättstugan, som jag visste innehöll ytterkläder och lite annat och så...vips! Där låg den. Min förrförra dator. Kan bara förklara det med att vi måste ha fått oväntat besök, eller något sådant...

Satte på den och läste igenom en del texter som jag inte ens minns att jag skrivit och gillar dem! Härlig känsla. Ändå känner jag mig fortfarande brydd av att jag inte hittar lusten att skriva just nu.

Luften har gått ur mig...

Mitt manus är det bara lite kvar att fixa med sedan ska det skickas in.

Ultraglad satte jag mig så ner och började skriva på inte en, utan två olika historier... inte med tanken att det måste bli något eller så. Ingen press. Kanske borde jag ha tvingat mig till paus, men efter att ha längtat halvt ihjäl mig efter att få sätta tänderna i något nytt så slängde jag mig över datorn. Och sedan de två kvällarna..... Heeeelt dött.

Man kan alltså inte tala om problem med att formulera en plott, en riktning eller ens ett kapitel. Nej. Här handlar det om ord. Och orden har stängt in sig i ett låst rum, där de har möte. Utan mig. Så är det. Jag griper efter något ord att fortsätta med, på något sätt fortsätta, någon av de nya berättelserna med, men det är helt tomt och jag griper efter andetag, för det är det enda jag hör.

Kanske dags att pausa och öppna dörrarna på vid gavel för någon annan berättelse...

Det känns lite som om jag tappat pennan...

och jag letar efter den.
Då liten är hemma förkyld sedan några dagar kanske det är skälet till att jag inte finner ron att sitta ner och få ner de så viktiga orden. Orden som just nu flytt det tunga huvudet.

Var är nu pennan någonstans.....

Deckarna...

Såg programmet. Är det någon mer än jag som reagerade negativt på att de framställde deckarförfattarna som mördare? Det greppet gillar jag inte alls.

Flera manus på en gång?

Hur gör ni när ni blivit klar med ett manus och ska börja på något nytt? Om ni får flera idéer, skriver ni på flera på en gång i början, eller väljer ni ut ett? Jag började på ett igår, och idag kom idén till ett annat manus... får se om det funkar att skriva på flera, parallellt.

Nu kunde jag inte hålla fingrarna i styr längre.

Manus nummer två är påbörjat. Och jag njuter sååååå!

Utrensning i bokhyllan.

Jo, så var det tänkt.
Varför behålla alla dessa böcker som jag redan läst och som jag inte direkt blivit berörd av. Kanske man skulle göra sig av med dem?
Jag började med att göra en förteckning av de första hyllraderna, men tröttnade.
Insåg att det förmodligen slutar som det brukar. Jag ser ut ett gäng böcker som borde få stryka på foten, men på något sätt så letar de sig alltid in i hyllorna igen...Älskar böcker som sådana...och bibliotek. De som jag har allra svårast att skiljas från är fackböcker. De gamla studieböckerna... där det finns sådana som jag säkert aldrig kommer att vilja läsa igen... ändå kommer de på något märkligt sätt ändå tillbaka in i hyllan.... Kan ju aldrig bero på mig....

Tillbaka från testläsare...

Jojomen...till största delen har jag fått tillbaka från mina testläsare, så nu ska jag sammanställa kapitel för kapitel deras synpunkter och sedan gå igenom allt från början till slut. Sedan.... Mja.... Men det tar nog lite tid att gå igenom mina hundra kapitel, så framåt våren så.

Lite löst har jag roat mig med att skriva lite på något nytt... men det får vi se om det kan bli något mer än bara kul.

För tillfället varvas tankarna med Alfons Åbergs filmljud från teven, barnen är hemma sjuka. Förkylda med magarna i olag. Så idag ingen riktig skrivardag.

Men ändå. 2015. Ett riktigt och viktigt skrivarår. Tror och hoppas jag.

Och ett år då jag ska få ordning på torpet.

Ett bra år. 2015.