söndag 29 april 2012

Nu är alla undanflykter undanröjda...

Nu ska här skrivas.

Intorkat, avdunstat, rynkigt och borta

Det började igår kväll då jag skulle fixa till badrummets golv. Sjösten som fått sköta sig själv alltför länge. Tänkte mig en rengöring med impregnering och sedan stonebrite som lyfter fram färgerna och skiftningarna i stenen. Tänkte jag mig, ja. Burkarna har stått sedan förra huset. Impregneringen gick väl bra. Sedan var det flaskan med stone brite. Som kändes oroväckande lätt. Efter att ha lutat flasken en stund kom det ut en sirap som absolut inte tänkt fästa någon annanstans än på den vita kökshandduken. Så golvet är impregnerat men inte slutbethandlat. Undrar var man får tag i stone brite idag? Då (för 8 år sedan) var det höganäs butik som förde den varan, men jag har för mig att de slutat.

Nå, idag tänkte jag ta mig an huset utvändigt i stället. Ner och leta i färgskåpen. Hittar burkarna med husfärg men den ena är numera helt intorkad, den andra, rynkig och bara yttepyttelite kvar på botten, den tredje är en rejäl burk som åtminstone garanterat har färg kvar under den rynkiga ytan. Kom av mig då jag tänkt mig måla detaljerna och inte stora fasaden idag. Pöh. Luften gick ur mig.

tisdag 24 april 2012

Världens omodernaste...

det verkar vara jag, det. Skulle just köpa biljetter till dotterns show men det visar sig att man måste ha tillstånd för e-handel. Något jag uppenbarligen saknar. Delar konto med mannen (som också saknar detta tillstånd) och jag kan tydligen inte få tillståndet på det kontot då han står som huvudinnehavare (bah!). Så hur lösa detta? 5-åringen ska då inte gå upp på någon scen utan partisk publik! Ska nog ta och ringa ett par samtal i morgon. Verkar det som. Här ska skaffas e-handelstillstånd, och det fort!

Är just nu medveten om tiden som går. Varje tickande minut försvinner och min lilla Stora blir större och större. Och blir aldrig lika liten som hon var idag igen. Usch. Idag träffade hon sina blivande fröknar från skolan. Liten stor ska börja skolan till hösten. Ska ta tillvara på varenda dag jag har dem hemma från dagis. Nu närmast på valborg. Eld och korvgrillning, sköna maj välkommen....Ska ha en riktig myskväll med dem och mannen, har jag tänkt. Om jag nu överlever båtkursen.

måndag 23 april 2012

Luften var så klar, solens strålar lekte och

jag bestämde mig för att tvätta av terasstaket (litet tak över utegrupp), gjort i trä, med högtrycksspruta då sjöns alla alger flyttat upp dit och målat de vita takbrädorna svart-gröna.

Hur en högtrycksspruta fungerade hade jag ingen aning om, men det fick jag kläm på rätt fort. Först en del av räcket runt terassen... jodå. Så där ja! Vitt och fint. Råkade se mig om innan ens hälften av räcket var avklarat och fick så syn på hemska taket! Här ska fixas tänkte förkylda och snuviga jag (jag skyller delvis på total avsaknad av omdöme med nässpray, som måste vara mycket starkare än jag någonsin kunnat ana, delvis på en desperation att få rent det som naturen försökt ta över...).

Nå. Riktade så strålen snett upp och det mesta rann nerför det sluttande taket för att plaska ner i änden av det. Resten (läs mer och mer) kom ner på mig. Nå en halvtimme senare var taket rent (eller så gott det nu gick) och jag sjöblöt rakt igenom fleecetröja, tröja, byxor, vinterskor och strumpor. Lite väl hurtigt att duscha kallt ute i slutet av april med kläder på... Men jag var så uppe i varv att jag inte blev kall förrän jag gick in...

Kan ju (kanske överflödigt) tillägga att blöt och ren inte gick hand i hand just i den här upplevelsen. Tur att man har riktig dusch som inte skickar ut algvatten...

Nu ska jag hålla mig varm för i helgen blir det båtkurs. Misstänker att man kan bli blöt där också...

I övrigt tittar jag nöjt ut genom fönstret varje gång jag går förbi och ser hur vitt (nåja...) taket är nu!

torsdag 19 april 2012

Ojoj, vad länge sedan

jag skrev något... Har lite för mycket att göra just nu - och ändå känns det som om just ingenting händer som är värt att skriva om.

Idag har jag varit ute vid pallkragarna och noterat att många kryddor kommer igen, där under allt det gråa, trötta, vissna. Snart ska det klippas fram - men inte riktigt än. Vårsolen är för stark och det gråa är trist men ändå en viss solskyddsfaktor för de näpna små där bakom. Rabarbern kommer i år också. Härligt! Satte den i hög pallkrage förra sommaren och efter den första vintern i upphöjd bädd vet man ju inte med växter... Idag satte jag lök. Sådan som blivit över och blivit för gammal i kylskåpet. Får se om det blir något.

Har också varit lite duktig och sagt upp dumma abbonnemang som bara står och tickar kronor utan att man använder sig av dem. Så skönt med sådana här dagar när man får saker gjorda, ändå känns det inte riktigt bra i kroppen, börjar nog bli förkyld igen. :-/

Nu när kontoret är röjt så återvänder nog skrivlusten också.

tisdag 3 april 2012

Grannarnas kompost på vår tomt

är nu ett minne blott - eller i alla fall så är den degraderad till en storlek som jag står ut med. Härligt. Hoppas bara att alla nu vet att det faktiskt är vår tomt och inte deras.... de är en förening bestående av många glada radhusägare. Varav en del för länge länge sedan fått felaktig info från någon att ett ganska försvarligt stycke av vår tomt skulle tillhöra föreningen... och därmed kunna användas som soptipp.
Trist business att behöva driva frågan men kände att jag måste då detta annars bara följer med år efter år, och förutom att det känts äckligt nu, dessutom skulle drabba oss när vi någon gång (om hundra år eller så) vill sälja.

I morgon är en helt annan dag. Dymmelonsdagen och på dagis kommer det att vimla av påskkärringar, påskgubbar och sådana ljusskygga individer. Så i morgon bitti ska kvastar, hucklen, konstiga kläder (får väl titta i min egen garderob misstänker jag), smink och sot på. Undrar om de kan flyga till dagis eller om jag ändå måste skjutsa... ;-)

måndag 2 april 2012

Påskkärring letar efter kvast...

Kan någon sopa bort åtminstone minusgraderna så vore jag tacksam.
Här ligger snö sedan igår och den verkar inte vara på väg någon annanstans. Hade tänkt att fixa klart i trädgården idag och i morgon, men har ingen lust. Fryser om fingrarna till och med här inomhus... *mutter, mutter* .... men måste nog tvinga mig. Massor av trädgårdsskräp som ska räfsas ihop, klippas ner osv och hivas i containern som försvinner härifrån på onsdag. Måste ju passa på. Containern är inte ens halvfull. Fy för den lede...

Hittar jag bara min kvast kanske jag kan trolla lite ;-), igår lyckades jag få min häxgubbe till att baxa in de bautastora stubbarna, som blivit över vid någon beskärning av lindarna för många år sedan och som sedan dess legat och tryckt baktill i trädgården, i containern. Karl-Alfred säger jag bara! För jag orkade då inte rubba dem, och jag är ändå en stark en.

För dem som noterat: ja, tyvärr är lindarna beskurna, eller hamlade som det kallas. Inte vårt dåd. Om jag fått råda hade de inte hamlats. I och för sig hade husen uppe i backen haft mer grön utsikt, men tror i o f s inte att de tycker det är bättre med utsikt över vårt renoveringsobjekt till hus...
Gammalt hus, gammal trädgård som man ska vara rädd om.

Oj, nu viner vinden ordentligt kring knutarna här... ändå mindre lust att gå ut. Om ni ser en ordentligt påpälsad vindpinad typ som flyger förbi ert fönster utan kvast så vet ni alltså, det är bara hon som var tvungen att gå ut...

söndag 1 april 2012

Märkligare saker än andra

Alla har vi nog varit med om märkliga saker i våra liv. Några av de märkligaste sakerna som hänt mig har hänt just i djurparker.

En av dessa händelser utspelade sig på zoo i Prag för en del år sedan. Min man och jag hade åkt dit för att det var ganska varmt och därmed skönt att komma bort från innerstan. I alla fall kändes det så där vi gick i den böhmiska grönskan. Vi passerade diverse djurhägn, varav många innehöll djurarter som jag aldrig sett förr. Maror t.ex. Så gick vi längs med vildhästarnas olika hägn. Så plötsligt var det någon som visslade. Nära, men vi var ensamma så vi spanade runt lite...och upptäckte att visslaren var...en häst! Närmare bestämt en Kiang. Vi gick ju dit och tittade på den, hästen tog några små språng åt sidan, då härmade min man honom lite, hästen gjorde igen och min man sprang några steg på gångstigen längs med staketet. Kiangen hängde på. Så de hade löptävling längs med hela stängslet många gånger... tills min man var andtruten och visslaren korades därmed till vinnare. Så häftig häst!

En annan upplevelse var i en djurpark utanför Bangkok. Min man hade gått några burar i förväg och jag sackade efter. Uppslukad av aporna. Så såg jag en som verkade så ensam så jag gick fram till den, som då var framme vid gallret och spanade ut. Den räckte ut handen mot mig genom gallret och jag tog den. Konstigt nog infann sig inte någon som helst osäkerhetstanke i mitt huvud utan jag måste ha handlat på impuls. Någon nedärvd gen att ta en framsträckt hand, eller så. Där stod jag en stund och höll schimpansen i handen. Ville såååå rädda den från fångenskapen. Sedan ropade min man på mig (han hade inte sett mig) och jag fick släppa och gick ikapp honom. Dessutom kom ett sällskap efter mig. Såg att apan sträckte ut handen mot dem med. En av killarna ville väl röra vid handen men hade kanske lite mer självbevarelsedrift (och elakhet) och slog mot apans hand. Såg att schimpansen drog sig undan. Själv skulle jag aldrig göra så mot ett djur. Så det här är inetsat i mitt minne fast det är 7 år sedan.

Det här med att ta framsträckta händer utan att tänka på det har hänt mig förr (fast med människor). Plötsligt har jag t.ex. släppt en hand jag aldigt uppfattade att jag tog... Så konstigt. Funderar på om det är sedan barnsben som detta kan komma. Att handen (symboliserande mamma och pappa) är trygghet? Att jag därmed fattar den utan att reflektera...? Skumt är det i alla fall. Tur att det var en snäll schimpans...