Idag har jag jobbat på bra med texten.

Men idag är en självkritikens dag. Fast jag inte var och förstörde så mycket igår så känns de här kapitlen inte som de ska. Vet inte riktigt hur jag ska göra. Stryka en hel massa eller vänta lite och prova att läsa igen? Kanske är jag ovanligt självkritisk idag, eller så är det verkligen en massa osammanhängande skit jag fyllt si så där åtta kapitel med... :-(

Ingen Einstein precis...

Inatt hann jag sova runt omkring tre timmar innan jag vaknade vid 02.30 och inte kunde somna om. Inte förrän vid ca 05.30 och så skulle jag upp vid 06.30. Dessutom var den lilla sömnen avbruten många gånger (hur den nu hann bli det) av ständiga uppvaknanden. Fattar inte riktigt varför det blev så här... hade annars tänkt att Yes! äntligen en skrivdag, men det jag lyckas plita ner idag är varken särskilt genomtänkt eller genialiskt (Inte för att det brukar vara det annars heller, kanske men chansen att lyckas  med det jag skriver halveras och delas med 100... ). Skulle då försöka sova ikapp lite, men fick sällskap av en katt på huvudkudden som spann högt som en traktor och en annan mycket avundsjuk katt som också ville ligga i sängen och som aldrig vill att den första av dem är där och därför gör smygattacker då och då, när hon inte försöker stirra ut sitt offer. Vad ska man säga... det gick inte att sova.

Så nu har jag lovat mig själv en tidig läggtid. Helst när barnen knoppar. Vi får väl se hur det blir. Kanske är jag så trött att jag börjar hallucinera och helt plötsligt tycker att allt jag skriver är super-fantastiskt. Huga. Hoppas inte det, för då blir det jobbigt imorgon.

G'natt gott folk. Klockan är över sju och Mr Sandman har i alla fall redan kastat grus i mina ögon.

Byter bakgrund...

det har jag inte gjort förut, så det kanske kan vara dags för lite ombyte....

Undrar var jag har hamnat?
Någonstans utomlands i alla fall. Indien?
Fast jag ser ju att konsten är mer europeisk, eller möjligen nordamerikansk.
Vad tror ni?

Ok...

Har sett tillräckligt. Nu ägnar jag mitt manus lite tid i stället.

Barnens intresse för ipaden...

frigör för en gångs skull tv:n...
Jag kollar in vad Hasselhoffs handlar om...

Anonymitet...

Kan ibland vara bra ibland dåligt. Själv har jag ett troll i min närhet som jag inte tänker mata. Här är anonymitet av nöden tvungen.

Idag har vi varit och sett Bamse på bio i stan,

Lilla pluttan och jag. Hon behöver lite träning... Var duktig och satt kvar i sin fåtölj under hela filmen den här gången, till skillnad från förra gången. Men var helt klart mer fokuserad på popcorn och dricka än på något annat. Höll hårt i popcornasken.

Något som jag tycker om...

Är  "a place in the sun" och liknande program.
Idag drömde jag mig bort till Florida.
Sol, värme och grönska.

För övrigt försöker jag hinna med lite manusarbete (redigering...ja, fortfarande) mellan alla stunder med barn. Idag är bara Liten hemma. Har sysselsatt henne med pärlor och minutrarna mellan hennes rop är nog runt omkring tre...på den tiden gör man inga underverk med en text.

Men på kvällarna hinns det med lite. Stadigt går det framåt. Efter den här omgången ska jag gå över texten igen på jakt efter vissa ord, sedan kolla av några saker till och efter den ska mina testläsare få sätta tänderna i den. Min pappa t.ex. som inte läst mer än ett par kapitel förut, för en evighet sedan.
Det känns speciellt att marker a kapitlen med "nästan klar"-färg som betyder "bara en genomläsning och ordjakt bort från läsning av andra."

Sedan, håll i hatten, är det dags för ivägskickning till förlag!

Ok, det är en liten bit kvar innan dess men det tänker jag inte fundera på nu...
Så det så.

Vad jag ska göra nu?
Pärla så klart!
Har ju världens bästa sällskap!

Och så kom det då....

vinterns mesta snöfall... På våren. För mig oväntat och oönskat.
Det hjälper inte ens att vara inomhus.

Vet att det brukar bli en del bakslag, men det här känns mer som om våren helt försvann. Tänker på Olles skidfärd och den stackars fru tö som jagades bort av den stränge frosten...

Jag vill inte ha vinter! Jag vill ha vår! Det vill mina pionknoppar i rabatten också!

Idag är det enda förmildrande att jag slapp släpa med mig lilla fröken sjukling i bilen för att hämta större fröken i skolan. Idag är båda hemma, usch för imorgon då större går i skolan igen (troligen). Får försöka lägga band på lilla fröken sjukling då, för hon älskar att göra snögubbar, men det rimmar dåligt med att inte få andas in kall luft så mycket, och inte anstränga sig.

Snart är det mörkt och då slipper jag se den strida strömmen av snöflingor som ramlar förbi fönstren tre månader för sent.

Om man nu måste vara inlåst...

med sjuklingar så är det ändå en välsignelse att vädret är tråkigt. Idag var båda hemma och äntligen börjar det bli lite liv i minstingen. Hon var så sent som igår väldigt olik sig. Orkade inte leka. Inte ens titta på tv någon längre stund. Kom och lade sig i mitt knä, slöt ögonen och ville vila. Inatt vaknade jag vid tretiden av att hon talade om att hon inte mådde bra, det framkom att hon hade ont i magen (typiskt symptom för sjukdomen hos barn), men det är extra jobbigt när barnet bara är tre, det är så svårt att förklara saker för den åldern. Om jag säger i morgon kan det nästan för henne kännas som om jag pratar om nästa år... Tidsbegreppen finns inte.

Det är inte roligt när ens barn vaknar av att det inte mår bra, tidigare på dagen hade hon extremt stora svarta påsar under ögonen... Stackars liten. Blek som lärft... men idag har färgerna återkommit lite och i alla fall en del av dagen orkade hon lite mer. Så det går låååååångsamt åt rätt håll. Blir hon så dålig som igår igen åker jag in igen med henne, för då är nog medicinen fel. Det blir mest efter barnens läggning som jag kan jobba med manuset, men tankarna är ändå så mycket hos Liten just nu, att det även då är svårt att koncentrera sig. Det är inte mycket annat som finns än barnen när de mår dåligt.

Lilla älsklingens middagslur indikerar början....

på dagens skrivtid!

Inom minuter från nu...

Inte blir det mycket redigering gjord...

Men ändå lite! Igår stal jag en timme på parkeringen utanför äldsta dotterns stall, tidigare på dagen någon halvtimme ute på trappan för att samtidigt få lite ljus och frisk luft, något det inte heller blir så mycket av i detta nu med lunginflammation i familjen. Man får passa på när hon sover. Redigering är fortfarande  kul.

Sant och fantasi, bara sant eller bara hittepå?

i skrivandet...

hur är det, hur nära sanningen tycker ni att man ska/måste gå?

Om en person ska flyga t.ex...måste flygplatsen finnas, måste tiden flygrutten tar stämma?
I vilka fall tycker ni att man bör göra research?

Provar den nya yoghurten m citron o marängsmak...

Var skeptisk.
Är fortfarande skeptisk.

Men man ska väl våga prova... Man kan ju ha fel.
Men inte här.

Blir inte mycket här närmaste dagarna...

Spenderade gårdagskvällen och en del av natten på akuten och fick reda på att Liten har lunginflammation. Inte konstigt att den höga febern inte verkar vilja ge vika... 39+ sedan i söndags. Inatt hann hon upp till 40 grader innan hon fick alvedon. Trots detta och trots matvägran verkar hon ändå just nu må ok. Men får proppa henne full med antibiotika, förkylningsastmamedicin, hostmedicin och alvedon. Inte kul.

Så ser det ut för mig resten av veckan...

En efterlängtad post...

dök upp i brevlådan för en liten stund sedan.
Katarina Perssons bok 90 minuter som jag hade turen att vinna i hennes utlottning förra veckan.

Jag läste omedelbums flikens text på omslaget (resten får jag vänta liiite med) och insåg att jag inte bara fick en bok. Redan där, i den korta texten, fick jag ett leende som fortfarande sitter kvar.
Nu ska jag skynda på med redigeringen av min egen bok, så att jag så snart som möjligt ska få börja läsa på riktigt!
Tack Katarina!

Åh, jag älskar hittills allt...

som jag gått igenom i mitt romanskrivande.

Skrivandet, researchen och redigeringen.

Njuter av de små stunderna vid datorn.

Just nu sover liten sjukling så jag (som iofs också borde sova eftersom hon höll mig vaken mellan 00.30 och 03.30 inatt) tar den här stunden till mitt skrivande. Sova får jag göra sedan. Kanske tidig kväll...

Ok, det var en tillfällig svacka, tidigare idag.

Har just suttit en stund med manuset, efter läggningen av barnen, och konstaterat att jo, jag vet vad jag håller på med och jag gillar det!

Ombytlig? Njae... Vem, jag?

Rofyllda kvackanden från änder...

tyckte jag var en strålande idé som ringsignal på min mobil... ända tills vi fick änder här nere vid sjön som lät likadant i tid och otid. Till och med mitt i natten...

Många tankar idag.

Eftersom inte mycket blir skrivet idag så far i stället  tankar om sannolikheten för att bli publicerad runt i mitt huvud. Det är inga uppmuntrande tankar, mer som "vad sjutton håller jag på med"..."vad är meningen" och "varför skulle de vilja ge ut just lilla mig".

Det enda bra med att vara låg på det här sättet brukar vara att man är högre dagen efter.
Högre, men inte klokare.

Frågorna består, utan svar, men jag lyckas med självbevarelsedriften att stoppa huvudet i sanden och förtränga dem.

Lilltjejen har nära 40 grader idag och då funkar inte skrivandet.

Krupp...

blev det i stället för den där skrivtiden på nattkröken.

Jag avskyr krupp. Det är få saker som gör en så rädd som när ens barn inte kan andas som det ska. Samtidigt ska man verka lugn, inför barnet.

En timmes sittning vid vidöppet fönster ut mot nollan i bara nattlinne, ett barn och ett täcke, främst kring Liten.

Hon somnade så och ligger här bredvid nu, och jag lyssnar på hennes andning som så många gånger förr. Min lilla kämpe.

Releasepartyt för En liten värld av Åsa Hellberg...

kom jag trots allt iväg på och detta resulterade i två nya böcker (som får läggas till högen som jag inte "får" läsa förrän jag är klar med mitt manus. Helt klar.

Det känns fantastiskt nära nu, även om det säkert återstår några veckor innan den skickas iväg till mina testläsare. Men ett par veckor är ändå ingenting jämfört med en "oviss mängd tid..".

Det var jättekul att få lite riktiga ansikten till några av er jag skriver till, hoppas att ni fick en fortsatt trevlig lördag, och att Åsa Hellberg fick en helt fantastisk fest och dag. Hennes nya bok En liten värld var förstås en av de två böcker som jag kom hem med. Och trots att jag "inte får läsa" så kunde jag inte avhålla mig från att åtminstone läsa första sidan och den sidan bådar bara gott. Behöver feel good just nu... Den andra boken är Ängelns lek av Carlos Ruiz Zafon. Jag har förut läst Vindens Skugga av honom, som var helt fantastisk, så jag ser fram emot att läsa Ängelns lek så småningom. Carlos tredje bok har jag redan, men har inte fått läsa den eftersom tvåan saknades...

Nu har jag efter releasepartyt, leksaksinköp (för kalaset dottern ska på i morgon) och matinköp hunnit koppla av en stund och sett mina små pinglor dansa framför tv:n till musiken (?) från Sesam... Nostalgi. Inte exakt samma program (jag minns det som sändes på 70-talet med Lill Lindfors) men samma figurer. Groover, Bert, Ernie och min favorit Kakmonstret. Tydligen uppfattas en hel del musik i programmet också, numera.

Jag tänker på det som Katarina Persson skrev om på sin blogg om hur en bok kan "läcka" ut innan det är meningen... och funderar över det här med vilka man låter läsa och hur stor skada det kan göra en bok om delar av den lästs av personer som kanske inte är lika rädda om materialet.

Om en stund vankas det melodifestival med onyttigheter och sedvanlig dans, innan dess ugnsfalu med purjo, äpple, senap, tomatblandning och dragon och potatis och sallad. Så att det inte finns plats för så mycket onyttigheter när vi väl tar fram dem... :-D

Rörigt

Idag är en redigeringsdag.
Håller på att tillrättalägger texten utifrån de anteckningar jag gjort tidigare... var mitt i detta, då jag plötsligt insåg att jag redan redigerat den texten och sparat in den på ett annat ställe... Alltså hämtade jag den texten och nu återstår att göra en jämförelse mellan de två redigerade texterna och välja en eller också jämka ihop dem... Ok... så jag vet vad jag ska göra idag... Vad ska ni göra?

Luften gick ur mig...

Tillfälligt, får jag hoppas.
Är jättetrött så jag hoppas att det är därför.

Bra skrivinspiration...

Är att träffa skriv-kompisar över en lunch, vilket jag gjort idag.
Sedan bar benen mig runt på akademibokhandeln. Fick en plötslig känsla av att det inte finns lika mycket böcker längre... Läskigt! Vet inteom det var utplockat efter rean, eller om det här är resultatet av en avtagande marknad...hoppas att jag bara uppfattade fel.

Det mesta de hade på reaborden var kokböcker...

En bra och lugn dag.

Idag har jag hunnit redigera ganska mycket, så den första redigeringsomgången kommer nog att vara klar när dagen är helt över. Spännande. Då ska jag gå tillbaka till början och gå på de ställen som kräver lite mer tid och research. Sedan är det kontroll av ord.
Det finns så många favoriter bland ordens skara som inte får finnas. I alla fall säkerligen inte i den omfattningen som jag skrivit dem. Det ska bli intressant att se hur mycket av en vanemänniska jag är och få t.ex. alla plötsligt, om, så och visserligen markerade. Skrämsligt och intressant...

Har haft hela den här dagen till skrivande (från 9-tiden till 15.30-tiden) och det har sannerligen känts lyxigt. Jag brukar vara tvungen att prioritera en massa annat för att få allt häromkring att gå runt. Dessutom har det varit sportlov och de enda skrivstunderna har varit efter kl 22 på kvällarna då barn har nattats, och pratglada vuxna man träffar för sällan har lugnat sig vid tv:n.
Så manusarbetet har inte varit aktivt så särdeles långa stunder i stöten senaste veckan. En dag vid datorn. Ren och skär lyx.

Och så blev jag så glad nyss, för jag vann en bok som jag har planerat att läsa! Hurra!
Katarina Perssons bok 90 minuter. Så nu har jag något att kika efter i brevlådan, även om jag inte tillåter mig att läsa så mycket precis just nu när jag är inne i skrivarrycket, utan måste låta böckerna vila. Nu har jag något att se fram emot när jag skrivit klart. (Vilket jag hoppas blir någorlunda snart...för annars hinner jag nog ändra hela boken).

Bara så ni vet... jag är verkligen inte van vid att vinna. Har väl gjort det någon eller två gånger tidigare i hela mitt liv. Så jag känner mig vråltursam just nu!

Och så semla. Mannen fick tag på minivarianter. Det låter bra det, möjligen slipper jag den där ångesten efteråt som inte alls känns så lätt och lagom, då jag stoppat i mig alltför mycket sött, salt och onyttigt på sistone.

Hurra! Vilken dag!

Mitt inne i slutfasen av den första redigeringen...

och jag upptäcker att mitt "strykarfinger" är mer än strykgalet.... Här får man hålla i hatten för allt kanske ställs på ända, karaktärer kanske byter motiv och hela anledningen till att de finns till...

Delar stryks och nytt kommer till och jag blir så nöjd. Allra roligast är det för att jag knappt kan komma ihåg vad det är jag skrivit när jag öppnar upp ett nytt kapitel. Blir glatt överraskad gång på gång. Har jag skrivit det här? Hehehe... vad bra!

Skrivardag...

Nyss hemkommen från sportlov där den snabbaste sporten jag utövade var trappflygning. Med barnen i skola och förskola, drivor med tvätt, ouppackade påsar med rena barnkläder, leksaker... you name it... och foten i bandage resulterar i en hel skrivdag. Bara för mig. Hipp hipp!

Trappor...

Det kunde man förstås tro att man lärt sig att gå i när man blivit så gammal som jag... Men tänk vad fel man kan ha... För andra gången på ettår fick min kropp plötsligt, utan någon som helst förvarning för sig att gå ner på ett annat sätt... Liksom flygande i luften, åt sidan, med fötterna uppåt... Ja, det låter smart va? Jag kan tala om att det inte fungerar, och om mitt huvud får bestämma så gör vi inte om det...min kropp och jag. Jag provade nämligen det här i somras med resultat rejäla mjukdelsskador i benet där det gjorde så ont i skinnet och under det på skenbenet att jag inte stod ut med tyg mot detta ställe på flera månader. Tur för mig att det var sommar.

Nu var det dags igen, igår kväll, i en inomhustrappa den här gången. Ont, ont, ont när jag stödjer på foten. Vill inte men kanske måste / borde besöka någon akut för att röntga. :-(
Är för närvarande hemma hos mina fina föräldrar som väl inte heller hade förväntat sig att jag skulle komma nerfarande för deras trappa på det där viset, men som snällt rotade fram ett par kryckor ur förrådet...

Mycket märkligt, men kryckorna är superhala...så jag tar det väääääldigt försiktigt just nu. Vill inte göra mig mer illa.

Att återkomma efter ett sportlov med ungarna, och ha gjort sig illa i en inomhustrappa... Jag vet inte jag... Låter mycket bättre att man gjort sig illa i skidbacken... Helst i alperna... ;-) Synd att man är så ärlig...

Nu smärtlindring, frukost och så får vi se. Närmaste veckan blir nog i alla fall skrivande och redigering satt i fokus på grund av detta. Och kanske lite läsning. Får hålla mig lugn. Inget ont som inte har något gott med sig... Måste bara försöka ta mig hem genom Sverige först, med mina fina småtjejer.... Och packa bilen...