lördag 23 augusti 2014

Sött...

En av mina katter, den äldsta som nu är ungefär 14 år gammal, har alltid älskat kartonger, papperspåsar korgar mm. Är det tomt där ser hon det som att det är ledigt. Ofta blir man förvånad. Någon gång har hon legat hoprullad i den lilla brödkorgen, någon annan gång blir man attackerad på lek då man ska städa bort den tomma kartongen som visar sig vara ockuperad. Hon har försökt klämma ner sig i happy mealkartongerna, men alldeles nyss försökte hon med något helt hopplöst. Ett glasögonfodral som stod öppet. Hon hade fått in båda framtassarna i det och funderade nog som bäst hur hon bäst skulle kunna lägga sig i det. Hon är visserligen ganska liten och nätt, men det finns gränser även för en kattdrottning som hon. Nu ska jag återgå till manuset medan jag fortfarande känner mig lite laddad och vaken.

onsdag 13 augusti 2014

Idag har timmarna gått åt att trixa...

med nya lampor i trädgården. Det tog rätt lång tid att få dem att funka, men nu lyser de. Naturligtvis är jag osäker på om jag verkligen tycker att de ska vara där, eller om inte mörkret var bättre. Så är det nästan alltid med saker i trädgården. Det tar tid för mig att vänja mig, sedan brukar det gå bra. Eller så går tiden och sakerna blir en installation jag glömmer bort. Vi får se. Har inte gjort ett jota åt manuset. Städat istället. Undanflykter? Nja, kanske. Ytterligare en undanflykt är att jag inte vill jobba på manuset medan barnen är hemma och vakna. För då vet jag att jag kommer att bli avbruten. Sannolikt ganska snart... Och så vill jag ju inte byta bort tiden med dem mot pillijox med text.

Nu ska jag (ja, jag vet att timmen är väldigt sen) se om jag kan läsa några ord innan jag somnar.

måndag 11 augusti 2014

Sen kväll

Sitter med datorn i knät, tv:n på med "Dine with me". Inte så värst avledande, men lite roligt emellanåt. Har lite svårt just ikväll, känner jag, att sätta igång med mitt gamla manus, som nu känns som hundra år. Däremot känner jag en riktig lust att sätta igång med nästa. Att få skriva igen.

Snart.

Idag märks det på mig...

att det blivit svalare. Jag har varit mycket mer aktiv än under de senaste veckorna. Igår innan jag somnade hann jag med två kapitel i alla fall (slutredigering) och det är mer än jag lyckats med den sista tiden. Idag var det mer trädgården som pockade på. Och på något mystiskt vis har jag fått för mig att sommaren ska fortsätta och därför har jag nu gjort en del av det där som jag skulle ha gjort i början av sommaren. Planterat sådant som stått i krukor, fixat med utegrupperna, klippt buskar, dragit ogräs och tvättat, tömt, fyllt på och fått igång fontänen. Måste bara komma ihåg att fylla på den ordentligt varje torr dag... vi har rådjur som kommer om natten och sörplar i sig vattnet som om det rört sig om en vattenskål bara för dem, och det är inte så bra för den lilla pumpen att gå torr.

Så. Jag planerar alltså för en varm och härlig fortsättning (ja, inte så varm som den varit men ändå varm) på sommaren och början på hösten. Så att man fortfarande kan bada i slutet av september t.ex. Skulle vilja.

Nej, nu måste jag väl göra lite nytta i manuset också.
Godnatt under den nattliga brisen.

tisdag 5 augusti 2014

Inget jobbat på manuset...

i stället städar jag, ställer i ordning inför besök och slappar jag... allt medan jag tänker på dem som just nu fått lämna sina hem eller inväntar order att göra det i Västmanlands stora brand. Att behöva lämna hemmet medveten om att man mycket troligt inte kommer att kunna komma tillbaka till det... Och inte bara ett hem utan en hel hemtrakt. Ovan situation för oss här uppe i Sverige. Jag hoppas att det kommer ett rejält och långt skyfall däröver. Hoppas.

Sedan såg jag en intervju där det till en del handlade om att man skulle evakuera hästarna i området, att ägarna var oroliga för dem... men jag förstår nog inte riktigt, för det är ju bara för ägarna att flytta dem. Ganska lätt....Har man häst, har man oftast också en hästtrailer och då är det ju bara att lasta hästen, köra iväg den till någon bondgård lite längre bort som går med på att hästen kan få gå i hage där (så här års behövs ju bara hage, ingen stallplats). Som sagt, jag förstår nog inte varför man är orolig för den sakens skull. Däremot är jag förundrad (och förfärad) över att man tänkte skjuta katter... Varför då??? Antingen får man väl ta dem med sig, vilket man kanske ska försöka, annars brukar katter vara bra på att överge ställen där faror lurar. Då har de ju chansen att själva sätta sig i säkerhet, men att skjuta dem är ju att säkerställa att de aldrig får chansen att klara sig? Kattälskare är jag, ja, men jag tycker om hundar också. Jag har alltid och kommer alltid att jämställa hundar och katter. Det är enskilda individer med helt olika personligheter mot andra av samma sort. Det är familjemedlemmar. Om de kommer bort eller dör sörjs de och saknas likvärdigt. Ok att den ena kanske ofta köps för dyra pengar, den andra kan man få äran att ta hand om för en relativt liten peng. Betyder ingenting. Om man gör jämförelsen ur ett barns synvinkel: en pappa med fet plånbok är inte mer värd än en pappa med en skral.
Älskad hur som helst. Kärlek har inte med pengar att göra.
Så hur kommer det sig att så många inte fattar katternas förtjänst? Utan dem vore det outhärdligt mycket möss och råttor i Sveriges alla städer, och på landsbygden förstås.

Hoppas på ett bra slut för alla på händelseförloppet i Västmanland.

söndag 3 augusti 2014

Inte milda makter på något sätt...

hade kokat ihop det åskväder som just passerade här (och jag hoppas verkligen att det inte kommer tillbaka).

Vaknade av muller och upptäckte efter en stund att det var väldigt mycket blixtar, så jag klev upp och började räkna dem, både dem jag såg som hela blixtar och blixtskenen över himmelen och kom upp i över 250 på ungefär 45 minuter, de enstaka blixtarnas muller gick inte att urskilja eftersom det hela tiden blixtrade.

Är såååå tacksam över att huset fortfarande står, och att omgivningen med andra hus och träd verkar ha klarat sig. Hoppas att ovädret ebbar ut nu, då det verkar dra in mot stan. Hör nu bara enstaka muller.

Är inte rädd för åska, men det här ovädret var riktigt obehagligt. Nu ska jag se om jag kan sova en stund igen.


fredag 1 augusti 2014

Sent på kvällarna...

när barnen gått till sängs går jag slutligen igenom manuset, kapitel för kapitel. Men en liten larmklocka ringer nu ganska högt för kapitlet jag håller på med för tillfället... (ja...jag har väääldigt många kapitel)... jag somnar nämligen varje gång jag håller på med det. Ok... jag vet ju vad som händer och blir ju knappast överraskad och jag är ju rätt trött... men jag undrar om det inte är det undermedvetna som försöker säga mig någonting. I och för sig medger kanske inte mina ganska tidiga morgnar så sena kvällar... funderar så det knakar. Ska granska kaptilet lite särskilt under lupp, tror jag bestämt.

Så nu ska jag sätta igång att granska... men kommer helt klart att somna. För jag är redan så in i bängen trött. Jag önskar att jag kunde säga att jag ska göra det imorgon i stället, men det går inte under dagtid för då har jag ju de underbara hemma... och synnerligen vakna.