i stället städar jag, ställer i ordning inför besök och slappar jag... allt medan jag tänker på dem som just nu fått lämna sina hem eller inväntar order att göra det i Västmanlands stora brand. Att behöva lämna hemmet medveten om att man mycket troligt inte kommer att kunna komma tillbaka till det... Och inte bara ett hem utan en hel hemtrakt. Ovan situation för oss här uppe i Sverige. Jag hoppas att det kommer ett rejält och långt skyfall däröver. Hoppas.
Sedan såg jag en intervju där det till en del handlade om att man skulle evakuera hästarna i området, att ägarna var oroliga för dem... men jag förstår nog inte riktigt, för det är ju bara för ägarna att flytta dem. Ganska lätt....Har man häst, har man oftast också en hästtrailer och då är det ju bara att lasta hästen, köra iväg den till någon bondgård lite längre bort som går med på att hästen kan få gå i hage där (så här års behövs ju bara hage, ingen stallplats). Som sagt, jag förstår nog inte varför man är orolig för den sakens skull. Däremot är jag förundrad (och förfärad) över att man tänkte skjuta katter... Varför då??? Antingen får man väl ta dem med sig, vilket man kanske ska försöka, annars brukar katter vara bra på att överge ställen där faror lurar. Då har de ju chansen att själva sätta sig i säkerhet, men att skjuta dem är ju att säkerställa att de aldrig får chansen att klara sig? Kattälskare är jag, ja, men jag tycker om hundar också. Jag har alltid och kommer alltid att jämställa hundar och katter. Det är enskilda individer med helt olika personligheter mot andra av samma sort. Det är familjemedlemmar. Om de kommer bort eller dör sörjs de och saknas likvärdigt. Ok att den ena kanske ofta köps för dyra pengar, den andra kan man få äran att ta hand om för en relativt liten peng. Betyder ingenting. Om man gör jämförelsen ur ett barns synvinkel: en pappa med fet plånbok är inte mer värd än en pappa med en skral.
Älskad hur som helst. Kärlek har inte med pengar att göra.
Så hur kommer det sig att så många inte fattar katternas förtjänst? Utan dem vore det outhärdligt mycket möss och råttor i Sveriges alla städer, och på landsbygden förstås.
Hoppas på ett bra slut för alla på händelseförloppet i Västmanland.
Men gud, det är ju skrattretande hur taffligt sverige beter sig i en krissituation. Jag tror det är svårare än man tror att bara hysa in en häst hos någon tyvärr. Plus att vi i detta land inte har den där mentaliteten att alla hjälper varandra i nödsituationer. Tyvärr. Sköt dig själv och skit i andra, typ. Det är något jag saknar.
SvaraRaderaJa, jag tror du har rätt. Jantelag och var och en sköter sitt. Ändå har så många åsikter om hur andra sköter sitt. (Ähum... jag själv säkerligen inberäknad...). Men jag tycker kanske att det skulle vara bra om man tog intryck av hur det är i länder söderöver, eller västerut. Där folk inte bara går förbi någon som ramlar.
RaderaJamen precis. Nu när jag är här blir det extra tydligt att mentaliteten är en helt annan, oavsett om det är människor man känner eller inte. Dels finns det en enorm tillit hos folk, även om de inte känner en. (Bara en sådan sak som att man på barerna oftast beställer och konsumerar det man ska ha, och betalar på vägen ut. Folk lånar en saker utan att ha en aning om ifall de får tillbaks dem. En sådan tillit föder ju automatiskt ett ärligt gensvar, man vill inte missbruka förtroendet hos någon som visar en sådan tillit.) Och dels bryr man sig om varandra på ett helt annat sätt. Vi har en del att lära oss av resten av världen.
SvaraRadera