söndag 22 juli 2012

Återkom till trädgården idag...

och herreminje vad det hade växt! Man kan tro att jag gödslat här hela våren men så är inte fallet. Gräset borde ha slagits med lie, men som tur är ; ja, för annars skulle mina fötter raskt försvinna, har vi ingen sådan.
Stackars gräsklippare!

Men till slut (efter mycket lång tid) såg trädgården åter ut som om den visste hur en väluppfostrad...jag menar välskött trädgård ska se ut.

Allt utom området bakom bersåbuskarna för där tittar jag inte förrän senare. Out of sight, out of mind...får vi väl hoppas.

Skatorna eller några andra pigga flygare har kapat åt sig merparten av de röda vinbären. Där hänger bara enstaka kvar.
Nästa år blir det blå nät över godsakerna i god tid. Så kanske de räcker till någon tallrik bär med mjölk. Har flera buskar, men de är bara något år gamla så det blir inte så mycket av det goda än. Ännu mindre med skator i trädgården förstås.

Jag kom in på skrivkursen i alla fall så nu blir det skriva av i ett år framöver! Härligt!
Så kanske jag får lite ordning på mina prioriteringar också...

Annars... målar möbler, flyttar möbler, snickrar, klär om stolar och en del andra saker som kan vara kul att fixa med när man ändå har semester...

torsdag 5 juli 2012

Barn i snöre?

Nej, jag har inget barn i något snöre men ibland skulle jag helt ärligt vilja ha ett snöre till Liten. Ett att binda fast runt hennes mage så att hon inte var riktigt överallt hela tiden. Utan bara på si så där 20 ställen samtidigt.

Hur det gick till vete gudarna men vårt barn är som en kvinnlig variant av Emil. Full av bus, upptåg och hyss. Så mycket att jag (återigen ärligt) funderar på sådana där små blå skrivböcker att skriva upp dem i som Emils mamma hade. De skulle här ha en strykande åtgång.

Här kan berättas kortfattat om någon timme härom dagen, då vi var på landet i ett ganska barnsäkert hus. Jag hade sorterat ut en del saker ur köksskåpen och ställt på ett bord i ett annat rum, för att det inte skulle hamna i skåpen igen av misstag. Ut skulle det nämligen. Men liten tyckte att det skulle diskas, så en efter en bar hon tillbaka sakerna och släppte ner i diskhon där hon sedan hon dragit fram en pall i brist på diskborste hittat en tandborste att diska med...  Nå, efter en stund får jag besök och Liten kommer då in med senaste fyndet, ett gammalt kassettband (som jag inte har en aning om vad det var på) där hon dragit ut en stor del av själva reman i. Den hade hon lagt som en boa framifrån, runt nacken och ner på andra sidan fram. En jättestor driva av remsan (såg ut som 5 meter ungefär) höll den stolta i ena handen. Så stolt. Det var nog första gången hon såg ett kassettband (och enda gången tills hon fyller ungefär 15 år).

Efter denna bedrift sågs hon återigen vid diskhon, varefter hon innan timmen var slut hade luskat reda på en överstrykningspenna som hon kluddrat med i en lånebok. Stöööön!

Dagen innan tyckte hon väl golvet borde skuras då hon ivrigt stod vid diskhon och öste ner vatten på golvet med en dockpotta hon hittat. Detta gjordes för säkerhets skull under 2 tillfällen den dagen. Och ja, jag hänger efter henne hela tiden (tycker jag) men medan jag städar upp (till exempel pölar från köksgolv) så hittar hon på nästa och nästa och nästa bus.

tisdag 3 juli 2012

Wow! Men jag har aldrig varit duktig på att dra ut på det goda...

Efter ett par veckors vistelse på landet fick jag så äntligen "Sonjas sista vilja" i händerna i söndags kväll. Och helt horribelt är den redan slut. Det får mig att undra om mina barn fick någon kontakt med mig igår och idag på morgonen...? Vad kan jag inte hummande ha lovat dem utan att ha en aning medan jag läste i denna helt underbara bok.

Här kommer ett par till superlativ om den: upplyftande, rolig, befriande!

Det enda som är tråkigt är att den tog slut alldeles för snabbt (för att jag sträckläste den)... så vad ska jag nu hitta på att göra i sommarvärmen som äntligen hittat dit där jag är?

Vet ett som är helt säkert. Kommer att hålla utkik efter Åsa Hellbergs alster i fortsättningen!

Nå, vart tog nu barnen vägen?