Vilken tid skriver ni bäst?

På natten eller på dagen?

Förr skrev jag helst på natten eftersom jag då var ostörd, numera fungerar det inte så bra för småttingarna har mardrömmar, hosta mm och jag är dödstrött till att börja med, så historierna vid den här timmen t.ex. kan verkligen bli hur som helst.

Lång dags färd mot natt

Idag fick jag en bok av maken när han kom hem. Han hade fått den gratis på centralen. Trevligt, trevligt... Underligt nog var den (en blodig deckare) försedd med reklam för barncancerfonden inuti. Är inte det en något udda kombination?

Det är ju fredag, så nu får jag ha mysiga familjen runt mig under helgen, kanske hinner jag också läsa lite i deckaren som mannen kom hem med. Är dock inte helt säker på hur jag kommer att gilla den... på baksidan står nämligen att det är författarparets blodigaste (och jag har ingen aning om hur blodiga deras tidigare böcker varit). Älskar deckare men när jag väljer en sådan bok blir det helst sådana där själva mordet sker mellan kapitlen. Är lite för fredlig av mig för att må bra av alltför våldsamma skildringar.
Men texten i den var i alla fall i normalstora bokstäver och inte i de yttepyttesmå jag råkat ut för i flera pocketar på sistone... sådana där man måste ha förstorande glasögon för att kunna tyda tecknen. Tja... det ska ju absolut anföras till bokens fördel. Får hoppas att den har fler fördelar för den har 608 sidor.
I och för sig blir den ju ganska lättläst med stort typsnitt och korta rader, men ändå...
Och så tror jag att jag börjar på den när det är så mycket dagsljus som bara möjligt är... hur nu det ska gå till med småbarn i huset.

Nu har hjärnan lagt av och ögonen svider av trötthet och ledsnad så nu måste jag också komma i säng, som resten av familjen gjort för en god stund sedan.

Trevlig helg!

Länge har jag slitits mellan olika platser...

vi har ett ställe där vi är nästan jämt, och så har vi det andra, det som funnits i nära femtio år hos oss i min familj. När sommaren kommer och allt blommar på vanliga stället kommer dåliga samvetet, för jag borde samtidigt vara på andra stället. I juni och juli skulle jag sålunda vilja klona mig och vara på båda ställena samtidigt, utan att missa någonting.

Så har det varit under en längre tid.
Men nu är det tydligen slut med det.

Andra stället ska bytas ut mot något jag aldrig kommer att känna så starkt för, men samtidigt så slipper jag dåliga samvetet. Även här är det kluvet. För jag älskar verkligen det som ska bytas bort. Stället är en del av mig.

Av två onda ting; det dåliga samvetet över att jag inte är där tillräckligt ofta och känslan nu när det är för sent så föredrar jag ändå det ständigt överhängande dåliga samvetet.

Kärleken till en plats på jorden. En liten plats men oersättlig.

Spöktimmen

har börjat och det enda vakna spöket här i huset är jag. Med alla lampor släckta och bara en vit lysande dataskärm så är mitt ansikte självlysande vitt i fönstrets reflektion och ger precis det intrycket.

I helgen lärde jag mig trilskas med båt och sjökort, när jag kom hem vankades det trilskandes vattenledningar i huset med stort läckage och regnskurar ner över takkronan i matsalen. Mysigt. Där riskerar man just nu bara att få takrosetten i huvudet sedan jag gungande klivit upp på stege och häktat av tunga lampan. Med bättre väder ute idag än inne har jag så smått svajat omkring ute i trädgården på jakt efter maskrosor och i väntan på hjälpen som kom i form av rörmokare. Skönt, för nära ett dygn utan rinnande vatten är inte trevligt. Särskilt inte som vi haft vattenproblem ända sedan i slutet av förra veckan (dock inte läckage förrän igår). När man inte kan tvätta, diska, duscha eller som nu på morgonen brygga kaffe, eller spola i toaletten....Usch! Då når jag min gräns fort. Då blir jag grinig. Dagen idag slutar bättre på alla vis än den började, så nu passar jag på att säga godnatt och hoppas att ni ska få sova lika djupt som jag kommer att göra.

(I och för sig kan det bli både si och så med min sömn för pga läckaget sover båda barnen inne hos mig och maken i gästrummet).

Suss gott!

Det gungar!

Köket gungar, kontoret gungar, datorn gungar (jo faktiskt)... kort sagt: allt gungar!
Kan bero på att jag varit ute med båt idag i många timmar.... låt oss hoppas det....

Smileyns återkomst

Nej, jag måste nog säga att jag gillar smileys. Hur ska man annars veta om folk på nätet (som man inte känner) är vänliga, arroganta, skämtar eller så....


Och hur ska de veta när jag skämtar? Jag blir i alla fall glad över en glad gubbe eller så, däremot har jag svårare för utskrivna känslor eller blinkningar o dyl. mellan asterisker.

Det är mest i kommentarsfältet som smileys behövs, men där behövs de sannerligen! Har försökt undvika smileys lite på sistone, då en del retar sig på dem, men måste säga att en vänligt skämtsam ironi faller platt om personen den skrivs in i kommentarsfältet hos tar den allvarligt. Huh!

Nej, fram för smileys. Tyck i så fal hellre att jag verkar oseriös än att jag verkar otrevlig och dryg.

:-)

Så glad att ha fått lägga tiden och

koncentrationen på ett barn i taget idag. Och samtidigt veta att maken gör detsamma med det andra samtidigt.

För en gångs skull.

Inget skrivande i helgen. Ska i stället andas lite frisk luft.
Men i veckan som följer, då jäklar...

Så glad!

Idag har jag fått feedback från en vän som anförtrotts att läsa mitt senaste lilla korta alster, det som skickats in, och hon gillade det. Kallade det till och med underbart.

Fantastisk känsla, för henne litar jag verkligen på.
Nu kan jag sova riktigt gott.

I morgon är det lilla pysseldagen i trädgården och uppdelad egentid med dels storan, dels lillan. Maken och jag ska dela dagen i två 4 h egentid med liten och 4 h egentid med storan. Mitt på dagen byter vi barn med varandra. Detta för att det känns som om båda barnen verkligen behöver egentid med oss båda. Ska bli mysigt.

Yes! Klar med novellen.

Något som jag dragit ut på, skrivit på, dissat, skrivit om, dissat. Helt diskat, återigen kokat ihop en soppa på en spik, präntat ner, dissat, ändrat osv är äntligen klart! Ansökan till en kurs som för mig känns superviktig är klar.
I elfte timmen.

Wish me luck.

Morgondagen är vikt

till att skriva på. Bara skriva. Just ingenting annat.

Från det att barnen lämnas på dagis tills de hämtas.

Heaven!


För övrigt känner jag mig rätt sliten just nu. Liten testar gränser som aldrig förr. Hon slåss och härjar.

Åh, denna härliga trotsålder som jag fått klart för mig håller på upp i tjugoårsåldern...

Nu när våren är här räcker tiden ännu mindre till...

Allt, och jag menar verkligen allt, ska göras nu inom ett par veckor... Här ska skrivas för deadline är om två veckor, fixas i trädgården för tunga bergvärmeborrande maskinen har massakrerat gräsmattan så att det inte går att klippa gräset om man inte lär gräsklipparen att hoppa över hinder först, huset behöver fortsättas (ja, uppehållet var under hela vintern) att målas. Så har det just deklarerats, bytts däck på bilen och konstaterats att båten stinker olja och bensin invändigt. Puh.

Var ska jag börja?

Skriva är roligast, och måla. Inte stampa till jorden på gräsmattan och inte suga upp bensinspill ur skrovet på en båt. Tror att det blir det roliga idag så sparar jag helt enkelt det tråkiga till helgen. Då kanske mannen kan hoppa till och platta ut jorden medan jag fixar i båten. Så får det nog bli.
Solig underbar och rolig dag idag alltså. Och tråkiga deklarationen och däckbytet är ju i alla fall avklarat! Ha!