till att skriva på. Bara skriva. Just ingenting annat.
Från det att barnen lämnas på dagis tills de hämtas.
Heaven!
För övrigt känner jag mig rätt sliten just nu. Liten testar gränser som aldrig förr. Hon slåss och härjar.
Åh, denna härliga trotsålder som jag fått klart för mig håller på upp i tjugoårsåldern...
Lycka till med skrivandet i morgon, det låter verkligen härligt! Och nej, jag tycker inte att trotsåldern varar till tjugoårsåldern, den kommer och går men oftast är de väldigt härliga de små liven :)
SvaraRaderaTack! De är definitivt härliga. Dock lite mindre härliga just ögonblicket då min kind träffas av litens örfil för att följas av hennes skratt... Hoppas att just den här fasen med slag går över fort, innan hon blivit starkare, för annars får man läsa om henne i tidningen...;-)
SvaraRaderaDet får jag nog hålla med om. Hur gammal är hon? Mina barn har faktiskt aldrig slagit mig, det känns skönt : ) Fast å andra sidan så kanske de kommer att slåss när de blir ännu äldre, hoppas inte det! : )
SvaraRaderaHon är två nyfyllda år och att hon slåss beror nog delvis på att hon alltid har fått slåss om uppmärksamheten med storan som är fem. Därmed inte sagt att vi tycker det är ok. För det gör vi inte. Men hon är just nu i en ålder då man inte riktigt vet vad hon förstår och vad hon inte förstår. För hon kan inte göra sig förstådd än, annat än ströord. Hoppas att hon snart slutar med att slåss, för hon klappar till storan också ibland. Suck. Trots att vi gång på gång, på olika sätt säger åt henne att hon inte får slåss.
SvaraRaderaJa, det är nog ändå att föredra att en 2-åring slåss än en tonåring...:-)
Det är jobbigt att vara liten och inte kunna göra sig riktigt förstådd. Det kommer med all säkerhet att gå över när hon börjar prata på riktigt och alla förstår vad hon säger och vill.
SvaraRadera