vi har ett ställe där vi är nästan jämt, och så har vi det andra, det som funnits i nära femtio år hos oss i min familj. När sommaren kommer och allt blommar på vanliga stället kommer dåliga samvetet, för jag borde samtidigt vara på andra stället. I juni och juli skulle jag sålunda vilja klona mig och vara på båda ställena samtidigt, utan att missa någonting.
Så har det varit under en längre tid.
Men nu är det tydligen slut med det.
Andra stället ska bytas ut mot något jag aldrig kommer att känna så starkt för, men samtidigt så slipper jag dåliga samvetet. Även här är det kluvet. För jag älskar verkligen det som ska bytas bort. Stället är en del av mig.
Av två onda ting; det dåliga samvetet över att jag inte är där tillräckligt ofta och känslan nu när det är för sent så föredrar jag ändå det ständigt överhängande dåliga samvetet.
Kärleken till en plats på jorden. En liten plats men oersättlig.
Vilket dilemma! Hoppas du kan se allt det positiva som du upplevt med stället och vara lite nöjd med att du nu slipper få dåligt samvete. Fast jag förstår verkligen dina känslor!
SvaraRaderaHa en riktigt fin fredag! Du kanske kan byta bort en bok? Det är ju Stora bokbytardagen!
Kram!
Åh, det skulle jag ju gärna gjort - men inte blev det något av med det. Satte mig här vid datorn för sent idag. Men maken kom faktiskt hem med en bok som han gav till mig. Han hade fått den gratis på centralen. Trevligt, trevligt...
SvaraRaderaDagen har precis som du förstått varit full av blandade känslor. Å ena sidan måste jag se det positivt, det blir nog bra för mina föräldrar. Å andra sidan vill jag bara skrika rakt ut att de gör ett jättestort misstag. Usch. Det lättaste är att ta ett steg tillbaka, låtsas att det inte angår mig och tänka på att detta måste vara deras beslut. Det är deras ställe. Men när man är uppväxt där så är det svårt att ta ett steg tillbaka. Det är så många känslor.
Idag är i alla fall bättre än igår. Försöker fokusera framåt mot en underbar sommar till som vi hinner med på nämnda underbara ställe, och så fokusera på positiva saker. Idag är det ju fredag så nu får jag ha mysiga familjen runt mig under helgen, kanske hinner jag också läsa lite i deckaren som maken kom hem med. Är dock inte helt säker på hur jag kommer att gilla den... på baksidan står nämligen att det är författarparets blodigaste (och jag har ingen aning om hur blodiga deras tidigare böcker varit). När jag väljer deckare blir det helst sådana där själva mordet sker mellan kapitlen. Är lite för fredlig av mig för att må bra av alltför våldsamma skildringar.
Tack för din omtanke och hoppas att du får en underbar helg tillsammans med de dina.
Kram!