Nej, jag har inget barn i något snöre men ibland skulle jag helt ärligt vilja ha ett snöre till Liten. Ett att binda fast runt hennes mage så att hon inte var riktigt överallt hela tiden. Utan bara på si så där 20 ställen samtidigt.
Hur det gick till vete gudarna men vårt barn är som en kvinnlig variant av Emil. Full av bus, upptåg och hyss. Så mycket att jag (återigen ärligt) funderar på sådana där små blå skrivböcker att skriva upp dem i som Emils mamma hade. De skulle här ha en strykande åtgång.
Här kan berättas kortfattat om någon timme härom dagen, då vi var på landet i ett ganska barnsäkert hus. Jag hade sorterat ut en del saker ur köksskåpen och ställt på ett bord i ett annat rum, för att det inte skulle hamna i skåpen igen av misstag. Ut skulle det nämligen. Men liten tyckte att det skulle diskas, så en efter en bar hon tillbaka sakerna och släppte ner i diskhon där hon sedan hon dragit fram en pall i brist på diskborste hittat en tandborste att diska med... Nå, efter en stund får jag besök och Liten kommer då in med senaste fyndet, ett gammalt kassettband (som jag inte har en aning om vad det var på) där hon dragit ut en stor del av själva reman i. Den hade hon lagt som en boa framifrån, runt nacken och ner på andra sidan fram. En jättestor driva av remsan (såg ut som 5 meter ungefär) höll den stolta i ena handen. Så stolt. Det var nog första gången hon såg ett kassettband (och enda gången tills hon fyller ungefär 15 år).
Efter denna bedrift sågs hon återigen vid diskhon, varefter hon innan timmen var slut hade luskat reda på en överstrykningspenna som hon kluddrat med i en lånebok. Stöööön!
Dagen innan tyckte hon väl golvet borde skuras då hon ivrigt stod vid diskhon och öste ner vatten på golvet med en dockpotta hon hittat. Detta gjordes för säkerhets skull under 2 tillfällen den dagen. Och ja, jag hänger efter henne hela tiden (tycker jag) men medan jag städar upp (till exempel pölar från köksgolv) så hittar hon på nästa och nästa och nästa bus.
När jag var barn hade man hagar som man placerade barnen i. Väldigt praktiskt för föräldrarna, men det ligger nog inte i linje med moderna uppfostringsmetoder. Och visst ja, man hade sele på barnen när man skulle ut på stan. Ungefär som när man rastar en hund :)))
SvaraRaderaNär det gäller min yngsta så tror jag att jag måste tänka mer i linje "hålla henne vid liv fram tills hon är vuxen" än på modern uppfostran. Tror tyvärr inte hage funkar. Har grind vid en farlig trappa och den klättrar hon gladeligen över. Drar fram vad som helst dit (eller bär fram något) som hon ställer sig på och klättrar över. Helt orädd är hon också och vägrar fatt ordet farligt. Hon kan dra rakt ut på en stormarknads parkeringsplats i 100 knyck... Jag får i alla fall bra motion och hjärngympa också då man hela tiden måste försöka ligga steget före och klura ut vad en 2-åring som hon kan tänkas vilja ta sig till. Min äldsta var inte alls så här. Hon lyssnade. Jag kan tänka mig att sele med "koppel" till som de hade när vi var små räddade en hel del liv...
SvaraRadera