söndag 1 april 2012

Märkligare saker än andra

Alla har vi nog varit med om märkliga saker i våra liv. Några av de märkligaste sakerna som hänt mig har hänt just i djurparker.

En av dessa händelser utspelade sig på zoo i Prag för en del år sedan. Min man och jag hade åkt dit för att det var ganska varmt och därmed skönt att komma bort från innerstan. I alla fall kändes det så där vi gick i den böhmiska grönskan. Vi passerade diverse djurhägn, varav många innehöll djurarter som jag aldrig sett förr. Maror t.ex. Så gick vi längs med vildhästarnas olika hägn. Så plötsligt var det någon som visslade. Nära, men vi var ensamma så vi spanade runt lite...och upptäckte att visslaren var...en häst! Närmare bestämt en Kiang. Vi gick ju dit och tittade på den, hästen tog några små språng åt sidan, då härmade min man honom lite, hästen gjorde igen och min man sprang några steg på gångstigen längs med staketet. Kiangen hängde på. Så de hade löptävling längs med hela stängslet många gånger... tills min man var andtruten och visslaren korades därmed till vinnare. Så häftig häst!

En annan upplevelse var i en djurpark utanför Bangkok. Min man hade gått några burar i förväg och jag sackade efter. Uppslukad av aporna. Så såg jag en som verkade så ensam så jag gick fram till den, som då var framme vid gallret och spanade ut. Den räckte ut handen mot mig genom gallret och jag tog den. Konstigt nog infann sig inte någon som helst osäkerhetstanke i mitt huvud utan jag måste ha handlat på impuls. Någon nedärvd gen att ta en framsträckt hand, eller så. Där stod jag en stund och höll schimpansen i handen. Ville såååå rädda den från fångenskapen. Sedan ropade min man på mig (han hade inte sett mig) och jag fick släppa och gick ikapp honom. Dessutom kom ett sällskap efter mig. Såg att apan sträckte ut handen mot dem med. En av killarna ville väl röra vid handen men hade kanske lite mer självbevarelsedrift (och elakhet) och slog mot apans hand. Såg att schimpansen drog sig undan. Själv skulle jag aldrig göra så mot ett djur. Så det här är inetsat i mitt minne fast det är 7 år sedan.

Det här med att ta framsträckta händer utan att tänka på det har hänt mig förr (fast med människor). Plötsligt har jag t.ex. släppt en hand jag aldigt uppfattade att jag tog... Så konstigt. Funderar på om det är sedan barnsben som detta kan komma. Att handen (symboliserande mamma och pappa) är trygghet? Att jag därmed fattar den utan att reflektera...? Skumt är det i alla fall. Tur att det var en snäll schimpans...

1 kommentar:

  1. ja, det var tur den var snäll. Tillsammans med djur kan man få uppleva de mest fantastiska saker.

    SvaraRadera

Gladast blir jag när någon skriver en rad!