Tiden...

Här dyker det upp alla möjliga saker hela tiden vilket får tiden att flyta fortare än den snabbaste fors. Därför blir inte heller ett enda jota gjort.

Inte har jag skrivit tillräckligt.

Inte har jag renoverat något.

Inte har jag just varit "duktig" på något sätt alls...

annat än farit åt höger och vänster med barn och utan barn. Varit i affären, men glömt hälften, varit på närakuten, fått penicillin, hämtat ut det, skrivit.... några hundra ord, tagit emot en leverans, bytt barnkläder med min syster.... ätit chokladboll... Hmm.

Ja, men god var den i alla fall.

Nu ska jag iväg, hämta stora och åka till någon leksaksaffär för att (i sista minuten) se ut någon jättebra present för henne att ta med på ett kalas, sedan hämta lilla, åka hem, fixa paket, fixa kläder till stora, skjutsa henne, hem igen, göra mat, träffa mannen, hämta stora, lägga barnen... och puh. Med penicillin i kroppen blir det nog inte mer än några ord idag heller.

I helgen väntar trädgårdsarbete. Då ska vi klippa en hel del på buskar och träd, slänga ris och löv. Och åse grannarnas förening som med gemensam kraft bestämt sig för och självsvåldigt också klippt ner häcken mellan oss och en gångväg  till 50 cm, också forsla bort den. Om det är deras att klippa så får de baske mig också forsla bort den själva. Vi ville ha den 150-160 cm hög, som insynsskydd, men nu har de dessutom varit (o)vänliga nog att klippa in varje buske individuellt så att det är ca en meter mellan varje buske, bara att kliva in med andra ord, på vår tomt. Undrar vad de skulle säga om jag gick dit en mörk natt och klippte ner deras häckar... Suck. Energitjuvar. Det blir nog staket i stället. Ett högt ett.

Nå. I övrigt är allt bra.

Ha en riktigt go' helg!

Ljuvliga kväll....

Som jag har helt för mig själv.
Fingrarna knapprar iväg av sig själva på datorn och jag befinner mig snart inne, mitt inne på irrvägarna kring det som sakteliga uppdagas.
Mysryser förnöjt, ler och ger mig in i dimmiga händelser. Då och nu.

Ha en trevlig kväll med orden, mina vänner!

Föresatserna...

De där tankarna man har tänkt och som man tänkt sig försöka hålla. De sprack.

Föresats 1. Träffa en del av er andra bloggare.
Träffade inte en enda av er (vad jag vet). Däremot åtskilliga andra.

Föresats 2. Inte köpa så mycket böcker. Då jag hade ganska långt att släpa dem hem och de finns i affären här hemma, visserligen lite dyrare, men ändå.
Blev 16 stycken(!) Men bra, och en del skrivna i av dem som med mycket slit knåpat ihop dem, en del svåra att få tag på annars, en del där jag pratade lite med författaren. Spännande allihop.

Det kommer att ta lång tid för alla intryck att sjunka in. "Korsförhör" (vad de nu menade med det, det skiljde sig inte från en vanlig intervju/samtal)  med deckarförfattare, intervjuer med litteraturkritiker, samtal, seminarier, romanförfattarsamtal och Paolo Coelho direkt från sitt hem via Skype. Intrycken är många, och jag känner mig som om jag öppnat ett stort paket med fint omslagspapper för att däri finna en mängd små filmer, var och en med ett sådant där författarmöte.

Idag är en ny dag, och jag ska se om jag kan koncentrera mig aningen på min egen historia. Hoppas det, för jag har i alla fall fått tillräckligt med inspiration, det är bara det att tankarna hela tiden rör sig kring "hur var det hon sa...?", "vad kul det var när han sa så där..." eller "undrar vilka, mer exakt, han menade med det där...". Ska försöka peta undan det lite. För fram med mitt eget på bordet.

Hemma igen...

Efter en så rolig o händelserik dag. Mässdag. Bokmässan alltså, inte någon annan mässa.
Idag har jag varit på två seminarier och ett otal samtal, intervjuer och korsförhör med väldigt olika författare. Jätte-jättekul! Men nu är jag som sagt hemma igen, och det är så skönt! Det var inte så mycket folk som jag trott att det skulle vara, utan rätt lagom. Men jag blev ändå helt slut.
 Må bäst!

/Lina

Intressant och väldigt roligt.

Det är vad jag tycker om bokmässan, som jag upplevt den idag.
Känner mig superlyxig som ska dit imorgon igen innan tåget tar med mig hem igen.

Verkligen en givande resa.

Hoppas alla ni andra också har det bra!

På plats.

Nu är jag på plats på hotellet. I morgon väntar mässan. Ser fram emot en hel hög med seminarier o intervjuer. Och bokköp...

Ikväll...

går tåget mot Götet. Sent ikväll ramlar jag in på hotellet. De närmaste dagarna kommer att innehålla mängder av intryck, fantastiska böcker skrivna av hårt arbetande författare, seminarier och intervjuer av de mest skiftande slag, ett folkmyller och fest för alla som tycker om det skrivna ordet. Dessutom ett väder som lovar ett par grader varmare än vi har här i Stockholms-området. Kanske träffar jag några från bloggarna också? Det skulle vara kul. Lite lunchsällskap, till exempel.

Gångerna jag lämnat man och barn för att göra saker själv och för mig själv de senaste sju åren är få. Går nog att räkna på ena handen. Så det här känns stort för mig. Hoppas att det gör det efteråt också. Måste medge att jag varje gång jag är borta längtar så infernaliskt efter mina små, så det är ju hos mig själv det ligger, att jag inte kommer iväg oftare. Men nu har det faktiskt varit två gånger inom en och samma månad, så mitt eget liv börjar väl så smått komma tillbaka.

Det är de små sakerna som räknas, och märks. När man är borta, ringer hem och Stora svarade, hon var då tre år och talade för andra otydligt. Plötsligt förstod jag vad hon sa.
Hur jag upplevde att hon tagit ett stort steg framåt.

Samma hände häromdagen, då jag och Stora var iväg och jag ringde min mamma som berättade att hon just hade ringt hem till oss, där Liten hade svarat. Hon, som i vanliga fall kan vara svår (för mina föräldrar) att förstå, hade utan problem talat om att jag och Stora var iväg och skulle komma hem om en halvtimme. Mamma sa att då skulle hon ringa igen då, ok svarade Liten, och så sa de hej då.
Inte för att Liten förstår tiden, ännu mindre vet ens i närheten av vad en halvtimme är, men faktiskt så prickade hon rätt. Att hon dessutom lade på luren, i stället som hon brukar göra, bara lägga den vid sidan av...

Saker och ting händer fort. Från den ena dagen till den andra, och det är ofta när man är borta som man upplever att stora förändringar har skett. Att de tar stora steg framåt.

Igår frågade Stora om Egypten har vintrar... Se där börjar de svåra frågorna att dyka upp. De man måste slå upp för att vara helsäker på. Har ingen aning om varifrån frågan kom, om de talat om det i skolan eller om hon vet var det ligger.... Det händer så mycket att jag har svårt att hinna med. Vad kan de idag, och vad kommer de att lära sig i morgon?

Nå, ser fram emot Göteborgsresan. Tycker så mycket om att åka tåg också. Ännu lyxigare att unna sig att bo på hotell, alldeles själv. Manna för själen.