Migrän.

Lördagen gick.

Utan fler skrivna ord än de här. 

I stället stoppade vi in ett gäng glada släktingar i vårt hus. Jättemysigt och kul för både vuxna och barn. 

I morgon blir det allehanda (läs: ungefär alla som kan finnas till hands) aktiviteter med barnen. Det blir dans, det blir skidor och så blir det bandy. Späckat schema alltså. Och nej, det var inte så att vi egentligen tyckte att vi måste göra allt det här på en och samma dag,  utan mer så att kurserna bara ges då. Lyckligtvis är skidskolan inte så lång. Det är inte helt lätt när man sitter på två små skatter som närmar sig, eller är inne i den åldern då man bör lära sig allting. Det förutsätts att man ska lära sig (om man inte redan kan) cykla, simma, åka skridskor och åka skidor, prova på någon lagsport osv.... Och ju mer man spar desto mer ska man klämma in saker samtidigt. 

Nå, blir det ingen skidåkning pga snöbrist på sportlovet ska vi simträna. Stora vill bara lära sig simma för mig, vilket ställer till det lite, för är Stora med så är oftast Lilla med också. Och jag vill inte ha två sjunkande barn i poolen samtidigt. Därför har jag tänkt mig att plocka med mig en simglad morförälder också. Hoppas kan man ju. 

Men mitt manus, mitt manus.... längtar jag just nu halvt ihjäl mig efter, men tillåter mig inte att "gå dit" förrän på måndag. När jag är ensam, det är tyst runt mig och jag (förhoppningsvis) är mindre trött än nu... (vem lurar jag?)

Godnatt! Nu ska jag tänka på John lite... ja, alltså han i mitt manus.

Nja, jag kanske inte skulle ha sagt så...

För sedan jag skrev sist, ungefär har jag inte orkat. För trött helt enkelt.
Så gick det med den saken. Får jag sova oavbrutet får jag nu i alla fall sova sex timmar och tjugo minuter. Inte fy skam, men jag är beredd på det värsta.

Godnatt.

Redigeringen går fint...

men det är en första total genomgång och då ändrar jag egentligen först bara småsaker, byter ut ord och ändrar lite här och där i texten. Och markerar in områden som behöver åtgärdas kraftigare, på olika sätt (t.ex. önskad fördjupning, research eller bara fler genomgångar av en kantigt oslipad del av texten).
Kul är det, och det går framåt. Det allra mest spännande är att jag börjar närma mig de avsnitt som jag inte läst igenom förut. Får se om de passar in...

Annars sov jag som en kratta inatt, och jag har ingen aning om varför. Huset var tyst, inga larm, inga snarkande, jag var inte för varm eller för kall.... bara märkligt tvärvaknade. Nästan som om någon varit inne i rummet eller så. Sedan sov jag inte på över en och en halv timme... Läste bloggar osv... och, kära ni.... ni skriver för lite! Åtminstone mitt i natten! ;-)

Utanför mitt fönster bjuds det till fest i äppelträdet. En hel hoper småfåglar av skilda sorter och ett par koltrastar besöker fågelbordet. Några av småfåglarna är verkligen små och taniga. Tror att många tänker bort mat till fåglarna för att vintern är så mild, men det finns ju milt eller inte ändå inget att äta för dem på vintern... Jag tycker mycket om fågelkvitter och fågelsång så jag måste ju se till att de inte vill flytta någon annanstans. Och medan de festar njuter jag, för här får jag ju se vilda djur på nära håll inifrån värmen.

Den blanka möjligheten

Ett blankt pappersark. Vad är det?

Ingenting svarar du, det innehåller ju ingenting.

Men för någon är det ett misslyckande.

För någon annan ett hopp om något mer, något annat.

Ett annat liv.

Ett drömmarnas liv, där det går att förverkliga sig själv. 

Att skriva det som ligger allra längst in i själen med svart bläck på ett papper. 

Att uttrycka sig själv, eller skriva om det som ligger långt ifrån.

Ett blankt pappersark.

Det innehåller allt, bara det att det inte skrivits ännu. 

Så läser jag ett par fantastiska kapitel...

markerar in att de är nästan klara, för att jag tänker att jag måste kolla in dem någon gång till bara... sedan kommer nästkommande åtta kapitel... som får mig att tänka först:
Hur tänkte jag här?

Lite längre in i texten:
Men oj. Det här kommer att ta tid... Är det verkligen jag som skrivit det här? Hur sjutton ska jag få ihop detta med den övriga texten?

Och innan jag helt ger upp:
Måste ha varit såååå trött när jag skrev det? Eller så är jag trött nu? Det kanske är briljant, bara det att jag inte till fullo förstår (läs: alls förstår) hur briljant det är?

Och när jag gett upp... Jag måste nog kolla in de där första fantastiska kapitlen i morgon också...

:-D

Idag är en skrivandets dag...

och en redigerandets dag.

Känna sig inspirerad, skriva ner, känna sig lycklig, läsa igenom och ta bort. :-)