Överskådlighet...

Ja! Faktiskt ser jag för första gången sedan vi flyttade in här (för 4 år sedan) vad vi egentligen har i garaget. Har inte tänkt på det så mycket förut, men faktum är att när man anlitar hantverkare så brukar de lämna de konstigaste saker efter sig. Inte sällan städar de in dem någonstans där man hittar grejorna 3 år senare och undrar vad sjutton det kan vara för någon mojäng, var (av alla ställen i huset) man förmodas få användning för en sådan???

Nå, vid städning i garaget har jag slängt ut sånt som förra ägarna uppenbarligen tyckte att man kunde få användning för, men som vi inte har en susning om vad det är... och sådant som hantverkarna slängt ifrån sig. Plötsligt har vi faktiskt bara sådana saker i garaget som vi själva valt. Hurra.
Vi har ett garage! Ett fungerande förråd mm.

Nyss fyllda 2-åringen står med näsan tryckt mot tv:n och mumlar Pippi...Pippi... men det blir ju sängen i stället för Liten...

I morgon får förskolan....

njuta av mina barn. Idag är sista sjuk-dagen, och egentligen är de inte sjuka längre. Så idag ska jag bara vara i våren med dem. Rulla ut mattan på terrassen och plocka fram sommarleksaker. Skruva ihop Storas nya cykel. Som hon ska lära sig att cykla på snart. Hoppas jag. Hon talar med kärlek i rösten om sin lilla gamla cykel med stödhjul där knäna nu slår i styret (går inte att höja mer) för hon tycker, som så många barn inte om förändringar.

Egentligen...vem tycker om förändring när nuet är så bra?

Härliga barn med lätt feber

snuva och hosta vill absolut vara ute i regnet (galonställ) ... Mamma utan galonställ krävde att lekstunden på tomten var väldigt kort... Av mina tänkta göromål blev inget gjort. Nu två små sjuklingar höll mig hyfsat upptagen. Dagen har gått åt till att trassla med utklädningskläder, vara häst (ja...vara.), läsa sagor, gosa med snuviga barn varav ett gärna vill torka näsan mot min tröja och till att försöka förekomma detta genom att ha en försvarlig dos papper inom räckhåll.

Mysig och skön lugn dag, med känslan att jag gjorde precis det som aldrig går att ta igen och det allra bästa som finns.

Just...

när jag trodde att jag började kunna det här, åtminstone lite...
Så har jag tydligen inte hajat något?

Vad är en sidvisning egentligen?

Varför jag undrar är för att det stod ett nummer först på antal sidvisningar, sedan läste jag på en annan persons blogg, gick tillbaka till min och då plötsligt! Då hade den dragit av 2 av sidvisningarna?!!

Tussilagon har kommit!

Såg den från bilfönstret i förrgår!

Lite skrivet blev det

men inte några massor. Med grus i ögonen (kändes så) gick det inte att hålla dem öppna längre än till klockan ett i natt, och tur var väl det på sätt och vis då Liten ändå hann väcka mig och begära assistans fyra gånger i natt. Så man känner att man lever...

Egentligen klarar hon nätterna själv men när hon blir sjuk blir det ju lite annorlunda. När hon hostar så det låter som om hon inte får någon luft påminns jag, som jag skrivit om i inlägget "varje förälders mardröm" , om hennes första tid i livet.

Några ord hittade jag som sagt ändå att skriva ner...men några tusentals blev det inte.

Det är deadline för ansökan till en skrivarkurs som närmar sig och bara för att det ska skickas in som en ansökan så känns det som om inget är bra nog. En av mina vänner föreslog att jag skulle skriva något om en vanlig dag i mitt liv, men det känns konstigt för mig. Mina berättelser är alltid ren fiction. Om jag skriver om en vanlig dag så blir det mer dagbokskänsla för mig än tillverkad skrift... Jag känner mig faktiskt mer kritisk angående den här skriften än när jag skickade in mina barnboksmanus.

Om jag blir antagen är det en utbildning som spänner över lång tid och jag har tänkt mig skrivandet som heltid under den tiden...Så det är väldigt viktigt för mig. För första gången i mitt liv ska jag satsa på det jag fått höra att jag är bra på. Därför låser det sig. Press. Once in a lifetime.

Så klart att det känns låst

just när historie-kamrarna uppe i huvudet ska nyttjas. Då låser sig dörrarna in till kamrarna. Så klart. Men, men jag har vittjat min skatt av egna hopkok i byrålådan (ja, jag har en sådan i min dator) och hittat åtminstone en som är helt ok att använda. Nöjd. Ska nu ta liten (ja, liten!) paus och sedan försöka sätta mig igen utan stressen som låser mig.