Åh, det bidde ett kök....

Idag har jag tapetserat färdigt i vårt kök och jag är väldigt nöjd med mig själv. Till och med maken såg det... Då är det stort. Det har varit väldigt jobbigt att ha ett kök som inte, rent estetiskt funkar.

När vi flyttade in var det bastupanel i tak och halvvägs upp på väggen, resten av väggen var tapetserad någon gång på åttiotalet och hade lossnat i hörnen (verkligen lossnat!), golvet var täckt av en ljus knarrande plastmatta och fönstren och dörrarna (bara just inne i köket) hade fått foder av 60-talskaraktär kring de spröjsade 20-talsfönstren.... Renoveringen av köket har varit en lång process som varit stillastående (till min stora frustration) under långa tider. Jag började med att riva ner tapeten för att se vad som fanns under. Det var inte roligt det heller men i alla fall mer i samklang med bastupanelen och det andra från 70-talet... Men den tapeten som kom fram gick också sönder i arbetet. Höggravid stod jag på hög inomhusstege och rev ner innertaket. Fick fram putstaket som inte var alltför illa däran. Däremot hade innertaket orsakat ett 1-1½ dm hög längsgående "ärrbildning" i form av att putsen helt sonika var borta där innertaket suttit. Fiiiiint. Och sedan kom klimp nr 2. Då stod jag inte längre på höga stegar och sådant under en tid, hade lite annat för mig...

Nå, så efter ett år ungefär (förra våren) rev jag, då maken och barnen var bortresta under någon halv vecka, ut plastmattan, drog, slet och skar med mattkniv. Bände med hammare. Lyckades till slut få ut både den och masonitplattorna som den suttit fastlimmad på. Puh. Vilket trägolv som kom i dagen...

Oj, så fint det blev, målat med mörkbrun linoljefärg i ett lager.

I somras påbörjade jag till slut väggarna. Började spackla igen kratern uppe längs med hela väggen, drog bort lister, dörr- och fönsterfoder.

När man är i slutskedet av renovering då man kan bygga upp igen, nya fina lager, då är det verkligen kul. När man river är det också kul, i början. Inte sedan. Inte roligt att känna att för att bli fint måste det bli ännu fulare, ännu trasigare.

Men så kom gipsskivor upp, spacklades, nya fönster- och dörrfoder... Tapetsering, golvlister...Nu är det bara lite kvar. Lite lister. Lätt som en plätt och jag har äntligen det kök jag drömt om sedan vi flyttade in för snart fyra år sedan.

Det enda jag sedan kan tänka mig är att byta spis, fläkt och kylskåp (så småningom), och så bättra på färgen på de vackra skåpen.

Hurra.