Ofta förvirrar jag mig bort i tid och rum, tänker på händelser i det förgångna, tänker på saker som ska hända. Planerar för framtiden och tänker nostalgiskt på när Stora var riktigt liten.
Då och då kommer man ändå på att man måste fånga dagen. Att det som är idag aldrig kommer tillbaka. För någon av oss.
När Lilltjejen kryper upp i knät på mig så är det just nu. När en tid gått kommer hon kanske inte alls vilja sitta i knät längre.
När jag sitter med någon av alla teknikens vidunder och låter det äta upp min tid så bör jag ju i rimlighetens namn vara lite mer försiktig och sparsam med hur mycket tid det vidundret ska få äta upp.
För en dag har man inte längre något val. En dag som man planerat för kanske plötsligt inte går att förverkliga, för den personen man ville vara med då kanske inte längre väntar.
Kloka tankar - vi borde alla bli bättre att ta tillvara på dagarna vi får... En dag får vi dem inte längre...
SvaraRaderaTack så mycket för fin kommentar hos mig i samband med att min älskade bror omkom - det värmer mitt hjärta.
Lycka till med ditt skrivande och om du inte blir antagen kan du alltid gå med i Egenutgivarna, som jag var med och startade. Där stöttar vi egenutgivare varandra!
Kram!