men inte några massor. Med grus i ögonen (kändes så) gick det inte att hålla dem öppna längre än till klockan ett i natt, och tur var väl det på sätt och vis då Liten ändå hann väcka mig och begära assistans fyra gånger i natt. Så man känner att man lever...
Egentligen klarar hon nätterna själv men när hon blir sjuk blir det ju lite annorlunda. När hon hostar så det låter som om hon inte får någon luft påminns jag, som jag skrivit om i inlägget "varje förälders mardröm" , om hennes första tid i livet.
Några ord hittade jag som sagt ändå att skriva ner...men några tusentals blev det inte.
Det är deadline för ansökan till en skrivarkurs som närmar sig och bara för att det ska skickas in som en ansökan så känns det som om inget är bra nog. En av mina vänner föreslog att jag skulle skriva något om en vanlig dag i mitt liv, men det känns konstigt för mig. Mina berättelser är alltid ren fiction. Om jag skriver om en vanlig dag så blir det mer dagbokskänsla för mig än tillverkad skrift... Jag känner mig faktiskt mer kritisk angående den här skriften än när jag skickade in mina barnboksmanus.
Om jag blir antagen är det en utbildning som spänner över lång tid och jag har tänkt mig skrivandet som heltid under den tiden...Så det är väldigt viktigt för mig. För första gången i mitt liv ska jag satsa på det jag fått höra att jag är bra på. Därför låser det sig. Press. Once in a lifetime.
Släpp pressen och gå på känsla! Du det blir säkert jättebra och jag håller tummarna, så klart!
SvaraRaderaKram!
Tack, det behövs verkligen! Det är så dumt att det drar ut på tiden, för ju närmare deadline desto mer bara sitter jag där med fingrarna som låsta mellan tangenterna och huvudet tomt. Brukar annars vara idéspruta. Här har de tänkt sig 4 A4 sidor nyskriven text + själva ansökningsbrevet. Ett av problemen är att man under kursens gång ska jobba med ett manus man redan börjat med. Det har jag ju, men jag vill inte skicka in 4 sidor av det manuset. Idén känns unik och jag vill helt enkelt inte riskera något. Är kanske lite överdrivet försiktig men om de som väljer ut de blivande eleverna läser massor av manus så kan det ju efter en tid vara svårt för dem (när de ska skriva själva) att veta varifrån idéer kommer. Har funderat så mycket på det här, men beslutat att det måste bli en separat text.
RaderaDet låter väldigt spännande. Jag önskar dig all lycka!
SvaraRaderaTack så mycket! Ja, jag har alltid satt mig på tvären vid tanken på skrivarkurser. Är väl rädd att bli för påverkad av hur lärarna tycker att man bör skriva, men den här kursen känns som om den kan vara annorlunda och jag ser mer fram emot att få feedback på mina texter. Jag ska som Joanna skrev försöka släppa pressen. Inte tänka så mycket. Mer gå på känsla, som jag brukar göra.
Radera