Finfin lördag...

har jag planerat! Först ska maken få motionera av sig i trädgården med att såga ner lite träd :-) (bra och nyttig motion, tyckte jag...jaha, tyckte nog maken). Stora är med och drar äppelträdsgrenar, förmodligen både lite hit och dit i trädgården, men huvudsaken är att hon får känna sig lite nyttig och duktig.

Lilla hade hög feber i natt (hon brukar ha en underlig vilotemp på 35, 3 och när hon som sent igår kväll hade 39,2 så är hon ganska ordentligt däckad. Alvedon...och vila idag, även om hon är rätt ok nu med "bara" 37,0.

Sedan ska stora och jag först till affären för lördagsgodis och sedan till båten för att ha lite picnic på den, bara vi två. Under tiden får lilla sova hemma och maken jobba över lite, som han behöver.

Ikväll blir det populära ris m curry (som mest består av en hel massa andra saker, filippinskt recept) och på myskvällen blir det fruktsallad.

Sämre kan man ha det.

Vilken otrolig tur jag måste ha....

...jag är så ofta något okänt företag på internets 999:e kund eller dylikt och bara måste gå in någonstans (tycker de, ja) och anmäla mig för att få ut ett enormt stort pris... Tror de verkligen att jag tar något sådant seriöst när det knallar små röda myror runt det braskande beskedet? Tror de verkligen inte jag anar ugglor i mossen?

Fantastiska vår välkommen!

Ja, idag är det inte så att det direkt känns att det är vår, åtminstone inte lika påtagligt som igår då solen lyste från en klar himmel (i alla fall en del av dagen). Men vårkänslorna dök upp som en stor lättnad för mig då jag nu beställt en container. Nu ska här bli fint i trädgården! Vårstädning i trädgård och samtidigt slänga renoveringsskräp (usch för sådant, det är så skrymmande att man måste såga det för att få in i bilen, nu slipper jag det - hipp hurra!). Vi har en stor bil, men den har inte dragkrok.

Älskar att pyssla i trädgården men den har i takt med att huset har blivit finare, blivit allt fulare.
Renoveringsrester väntar på att få komma iväg till tippen, bergvärmefolket har lämnat efter sig (inte en, som jag trodde utan) tre lastpallar, varav en är lika stor som en riktigt stor sandlåda (lekparksstor alltså). Ärren efter nedgrävningen av bergvärmerören är inte heller någon fröjd. Väldiga vallar. Hur ska jag kunna klippa gräsmattan i maj när det ser ut så där? Och så vanligt trädgårdsrens, lite gamla stubbar från innan vi köpte huset och kompost.

Ska bli så skönt att plocka fram smycket igen och putsa på det (trädgården alltså :-))

Pallkragarna ska rensas ur, förses med ny jord och så småningom ny-sås i.
Häckarna ska ner till hälften.
Träd ska klippas ner och gallras ur.
Rosorna ska gås igenom....
Rabattkanterna ska stagas upp så att de slutar försöka vika sig.

Undrar om jag lyckas hålla rådjuren - och smådjuren borta - från rosen- och nyttoträdgården i år.

Njuter. Äntligen vår!!!

Orättvisor

Orättvisor finns verkligen överallt i samhället. Själva livet är inte rättvist. Så är det.

Människor är ofta orättvisa mot andra, dömer på förhand, visar dåligt med hänsyn etc...

Ett exempel:
På tunnelbanan är det fullt med folk i vagnen, det är rusningstrafik och inget märkligt med det. Men flickan som sitter kvar på handikappsätet och knappar på sin telefon upprör en del. Bredvid står en äldre man och tittar längtansfullt. För stolt för att be henne flytta sig. Flickan vägrar titta upp. Vet att hon får blickar. När hon når sin station stiger hon upp och går av. Detta beteende irriterar säkert många - de dömer henne direkt som en ung, självisk person som har lättare att tackla knyckarna i tunnelbanan än den äldre mannen. Hon borde ha ställlt sig upp. Men de ser inte flickan när hon flåsande går upp för trappan i riktning mot sjukhuset som ska ge henne cellgifterna igen.

Eller:
Kvinnan som står och säljer situation stockholm utanför mathallen (som jag skrivit om tidigare) som alla undviker för att de får dåligt samvete för att de inte vill köpa en tidning de inte vill läsa ... kan man inte sprida glädje då i stället? Ett leende eller ett "ha en bra dag" kostar inget. Det är nog tillräckligt jobbig situation som hon är i. Nej, de flesta går fort förbi med blicken fästad någon annanstans, rädda för att behöva försvara sitt beteende. Vanlig rättvis medmänsklighet räcker långt. Det kanske inte mättar henne men det ger åter människovärde. Det i sig är mycket värt.


Men som jag sa är inte heller själva livet rättvist. 

Dagen idag är inte rättvis.
Någonstans äter en person en god måltid i gott sällskap medan någon annan plågas av ensamhet.

Idag sitter jag en del vid datorn, städar och gör ärenden - en helt ok dag, inte jätterolig, men ok.
Medan någon annan tvingas säga adjö till en närstående. :-(

Minns min farmor med glädje, men upplever fortfarande sorgen efter henne som tung.
En farmor är man ändå beredd på att de inte lever för evigt, men sorg och saknad finns ändå där.

Men ingen är säker, man får vara rädd om livet. Jag har varit med om en kompis som dött 21 år gammal, en annan kompis som förlorat sin underbare 2-årige son - men ordet som kommer då jag tänker på dessa två är orättvist! Så orättvist! Det kan jag i alla fall inte tycka när det gäller min då 95-åriga farmor. Bara sakna henne och hennes fantastiska person.

Svårt att sova

när liten gnyr, gråter, skriker till då och då. Inatt verkar John Blund ha glömt henne.

Sover hon 95% av en natt så sover jag 50% av densamma. Det tar ju så lång tid att somna om! Alla tankarna börjar snurra runt och för en stund sedan var jag helt enkelt tvungen att gå upp och göra något annat, så tankarna kan få ro till slut. Därav blogginlägg vid 4-tiden på natten.

Köket nästan klart nu

Väck är innertaket
Väck är linoleummattan
Taket är lagat och målat
Golvet är målat
Väggarnas bröstpanel i brösthöjd är ersatta med det ni ser
Tapeten från dörrens spegel är borttagen och dörren är målad...

Lite pyssel har det varit, men nu är jag nöjd. Bara lite lister och annat finlir kvar. Skönt.

Våryra eller våryr?

Hm. Borde kanske undersöka mitt huvud, för nu börjar jag så smått fundera på att återigen klättra upp längs med huset. Nu ska det översta lagret panel på väggarna bort och om jag klättrar omkring på taket när jag går över de utskjutande fönsterkuporna där uppe så är jag...låt se här....14 meter över mark. Det verkar väl förståndigt och friskt att vilja ta sig an detta?

Ska försöka  hålla i mig så länge som denna idiotiska tanke besöker mitt annars hyfsat förståndiga huvud.

Inne, jag har mycket kvar att göra inne... stanna inne.....Inte ut. Inte upp på stege, absolut inte klättra ut genom ett fönster och ut på taket, med eller utan säkerhetslinor.

Kanske ut och sitta i solen en stund, eller städa i trädgården...