Vad konstigt det känns!

Är nu väldigt nära att byta bort min gamla häck till pc mot en mac. Har aldrig jobbat med en sådan, bara dreglat över dem när jag passerat något sådant ställe.

Mm, och så var det det där med skrivandet.

Jag ska.
För nu är jag hemma igen.
Men först idol. Slötittande.
Känner för att skriva ner dagens mål från 500 små ord till  100, men men... Minst 500 säger dödströtta jag. Får väl stryka de som kan härröra från någon slags delirium i morgon.

Inget skrivet hittills idag.

I stället har jag med liv och väldigt mycket mindre lust egentligen, ägnat mig åt

1. avloppsrensning i ett igensatt handfat
2. huggit mig väg i min egen trädgård där jag lyckats bli kvitt en växt som jag till att börja med aldrig borde ha planterat i en rabatt. Så starkväxande att den nästan kvävde allt annat.

Nu måste jag duscha, för kampen mot växten var som att försöka dra bort ett träd med händerna... sedan hämta barnen, göra mat och gå på föräldramöte i rask följd.

Kanske, kanske att jag får skriva ikväll. Om jag orkar.

Utkast blev det...

av det jag skrev igår, fast jag tryckte på publicera. Hmmm. Nu är det i alla fall publicerat, något dygn för sent.

Jaa!

Dagens mål i skrivandet klart. 2005 små ord prydligt ihopgyttrade i ett och ett halvt kapitel. Och så har jag skrivit om något så konstigt som en föreläsning, eller kanske presskonferens om något jag egentligen inte vet så mycket om. En erfarenhet rikare. Tänk vad man lär av sitt skrivande, för att man måste lära sig mer om olika saker. Så roligt!

Hoppas din dag är lika bra!

Fastnar lite grann...

med fingrarna mellan orden i min berättelse, är inne och petar i texten. Ändrar. Redigerar fast jag redan från början bestämt mig för att först bara skriva. Fritt.
Men än så länge håller jag mig ifrån det jag skrev på nyligen. Jag har svårare att hålla mig ifrån det som var ett tag sedan nu. Och förvånas nöjt av att det inte alls är så pjåkigt. Men det är ju jag som tycker det, förstås, och jag är väl något till jävig.

Jag skriver på kapitel 56...

medan jag funderar över något jag läste på en annan blogg. Det här med råmanus, att man inte kan överskatta redigering. Och det förstår jag verkligen. Här på bloggen kan det lätt bli lite hur det vill med felskrivningar, för här går jag inte över texten, men i mitt manus är det annorlunda.

Jag håller som sagt på med kapitel 56 medan jag egentligen samtidigt håller på att redigera de tidigare kapitlen (helst de som inte skrevs igår). Jag undrar lite över risken att över-redigera... när man är klar med det kosmetiska, de faktiska felen och de saker man rodnar över när man läser... finns det kanske en överhängande risk att man börjar skära hej vilt med redigeringskniven? "Bort med det stycket....men då...hänger kanske det där avsnittet i luften.... nå, bort med det också...Kanske kan stryka det där kapitlet då?"...blir det något kvar?

Nå, än så länge är jag i alla fall väldigt nöjd med det jag skrivit. Utom vissa dagar då jag bara känner för att rodnande köra ner alltihop i papperskorgen, för... det är ju "bara" lilla jag som skrivit det...