Rörigt

Idag är en redigeringsdag.
Håller på att tillrättalägger texten utifrån de anteckningar jag gjort tidigare... var mitt i detta, då jag plötsligt insåg att jag redan redigerat den texten och sparat in den på ett annat ställe... Alltså hämtade jag den texten och nu återstår att göra en jämförelse mellan de två redigerade texterna och välja en eller också jämka ihop dem... Ok... så jag vet vad jag ska göra idag... Vad ska ni göra?

Luften gick ur mig...

Tillfälligt, får jag hoppas.
Är jättetrött så jag hoppas att det är därför.

Bra skrivinspiration...

Är att träffa skriv-kompisar över en lunch, vilket jag gjort idag.
Sedan bar benen mig runt på akademibokhandeln. Fick en plötslig känsla av att det inte finns lika mycket böcker längre... Läskigt! Vet inteom det var utplockat efter rean, eller om det här är resultatet av en avtagande marknad...hoppas att jag bara uppfattade fel.

Det mesta de hade på reaborden var kokböcker...

En bra och lugn dag.

Idag har jag hunnit redigera ganska mycket, så den första redigeringsomgången kommer nog att vara klar när dagen är helt över. Spännande. Då ska jag gå tillbaka till början och gå på de ställen som kräver lite mer tid och research. Sedan är det kontroll av ord.
Det finns så många favoriter bland ordens skara som inte får finnas. I alla fall säkerligen inte i den omfattningen som jag skrivit dem. Det ska bli intressant att se hur mycket av en vanemänniska jag är och få t.ex. alla plötsligt, om, så och visserligen markerade. Skrämsligt och intressant...

Har haft hela den här dagen till skrivande (från 9-tiden till 15.30-tiden) och det har sannerligen känts lyxigt. Jag brukar vara tvungen att prioritera en massa annat för att få allt häromkring att gå runt. Dessutom har det varit sportlov och de enda skrivstunderna har varit efter kl 22 på kvällarna då barn har nattats, och pratglada vuxna man träffar för sällan har lugnat sig vid tv:n.
Så manusarbetet har inte varit aktivt så särdeles långa stunder i stöten senaste veckan. En dag vid datorn. Ren och skär lyx.

Och så blev jag så glad nyss, för jag vann en bok som jag har planerat att läsa! Hurra!
Katarina Perssons bok 90 minuter. Så nu har jag något att kika efter i brevlådan, även om jag inte tillåter mig att läsa så mycket precis just nu när jag är inne i skrivarrycket, utan måste låta böckerna vila. Nu har jag något att se fram emot när jag skrivit klart. (Vilket jag hoppas blir någorlunda snart...för annars hinner jag nog ändra hela boken).

Bara så ni vet... jag är verkligen inte van vid att vinna. Har väl gjort det någon eller två gånger tidigare i hela mitt liv. Så jag känner mig vråltursam just nu!

Och så semla. Mannen fick tag på minivarianter. Det låter bra det, möjligen slipper jag den där ångesten efteråt som inte alls känns så lätt och lagom, då jag stoppat i mig alltför mycket sött, salt och onyttigt på sistone.

Hurra! Vilken dag!

Mitt inne i slutfasen av den första redigeringen...

och jag upptäcker att mitt "strykarfinger" är mer än strykgalet.... Här får man hålla i hatten för allt kanske ställs på ända, karaktärer kanske byter motiv och hela anledningen till att de finns till...

Delar stryks och nytt kommer till och jag blir så nöjd. Allra roligast är det för att jag knappt kan komma ihåg vad det är jag skrivit när jag öppnar upp ett nytt kapitel. Blir glatt överraskad gång på gång. Har jag skrivit det här? Hehehe... vad bra!

Skrivardag...

Nyss hemkommen från sportlov där den snabbaste sporten jag utövade var trappflygning. Med barnen i skola och förskola, drivor med tvätt, ouppackade påsar med rena barnkläder, leksaker... you name it... och foten i bandage resulterar i en hel skrivdag. Bara för mig. Hipp hipp!

Trappor...

Det kunde man förstås tro att man lärt sig att gå i när man blivit så gammal som jag... Men tänk vad fel man kan ha... För andra gången på ettår fick min kropp plötsligt, utan någon som helst förvarning för sig att gå ner på ett annat sätt... Liksom flygande i luften, åt sidan, med fötterna uppåt... Ja, det låter smart va? Jag kan tala om att det inte fungerar, och om mitt huvud får bestämma så gör vi inte om det...min kropp och jag. Jag provade nämligen det här i somras med resultat rejäla mjukdelsskador i benet där det gjorde så ont i skinnet och under det på skenbenet att jag inte stod ut med tyg mot detta ställe på flera månader. Tur för mig att det var sommar.

Nu var det dags igen, igår kväll, i en inomhustrappa den här gången. Ont, ont, ont när jag stödjer på foten. Vill inte men kanske måste / borde besöka någon akut för att röntga. :-(
Är för närvarande hemma hos mina fina föräldrar som väl inte heller hade förväntat sig att jag skulle komma nerfarande för deras trappa på det där viset, men som snällt rotade fram ett par kryckor ur förrådet...

Mycket märkligt, men kryckorna är superhala...så jag tar det väääääldigt försiktigt just nu. Vill inte göra mig mer illa.

Att återkomma efter ett sportlov med ungarna, och ha gjort sig illa i en inomhustrappa... Jag vet inte jag... Låter mycket bättre att man gjort sig illa i skidbacken... Helst i alperna... ;-) Synd att man är så ärlig...

Nu smärtlindring, frukost och så får vi se. Närmaste veckan blir nog i alla fall skrivande och redigering satt i fokus på grund av detta. Och kanske lite läsning. Får hålla mig lugn. Inget ont som inte har något gott med sig... Måste bara försöka ta mig hem genom Sverige först, med mina fina småtjejer.... Och packa bilen...