En efterlängtad post...

dök upp i brevlådan för en liten stund sedan.
Katarina Perssons bok 90 minuter som jag hade turen att vinna i hennes utlottning förra veckan.

Jag läste omedelbums flikens text på omslaget (resten får jag vänta liiite med) och insåg att jag inte bara fick en bok. Redan där, i den korta texten, fick jag ett leende som fortfarande sitter kvar.
Nu ska jag skynda på med redigeringen av min egen bok, så att jag så snart som möjligt ska få börja läsa på riktigt!
Tack Katarina!

Åh, jag älskar hittills allt...

som jag gått igenom i mitt romanskrivande.

Skrivandet, researchen och redigeringen.

Njuter av de små stunderna vid datorn.

Just nu sover liten sjukling så jag (som iofs också borde sova eftersom hon höll mig vaken mellan 00.30 och 03.30 inatt) tar den här stunden till mitt skrivande. Sova får jag göra sedan. Kanske tidig kväll...

Ok, det var en tillfällig svacka, tidigare idag.

Har just suttit en stund med manuset, efter läggningen av barnen, och konstaterat att jo, jag vet vad jag håller på med och jag gillar det!

Ombytlig? Njae... Vem, jag?

Rofyllda kvackanden från änder...

tyckte jag var en strålande idé som ringsignal på min mobil... ända tills vi fick änder här nere vid sjön som lät likadant i tid och otid. Till och med mitt i natten...

Många tankar idag.

Eftersom inte mycket blir skrivet idag så far i stället  tankar om sannolikheten för att bli publicerad runt i mitt huvud. Det är inga uppmuntrande tankar, mer som "vad sjutton håller jag på med"..."vad är meningen" och "varför skulle de vilja ge ut just lilla mig".

Det enda bra med att vara låg på det här sättet brukar vara att man är högre dagen efter.
Högre, men inte klokare.

Frågorna består, utan svar, men jag lyckas med självbevarelsedriften att stoppa huvudet i sanden och förtränga dem.

Lilltjejen har nära 40 grader idag och då funkar inte skrivandet.

Krupp...

blev det i stället för den där skrivtiden på nattkröken.

Jag avskyr krupp. Det är få saker som gör en så rädd som när ens barn inte kan andas som det ska. Samtidigt ska man verka lugn, inför barnet.

En timmes sittning vid vidöppet fönster ut mot nollan i bara nattlinne, ett barn och ett täcke, främst kring Liten.

Hon somnade så och ligger här bredvid nu, och jag lyssnar på hennes andning som så många gånger förr. Min lilla kämpe.

Releasepartyt för En liten värld av Åsa Hellberg...

kom jag trots allt iväg på och detta resulterade i två nya böcker (som får läggas till högen som jag inte "får" läsa förrän jag är klar med mitt manus. Helt klar.

Det känns fantastiskt nära nu, även om det säkert återstår några veckor innan den skickas iväg till mina testläsare. Men ett par veckor är ändå ingenting jämfört med en "oviss mängd tid..".

Det var jättekul att få lite riktiga ansikten till några av er jag skriver till, hoppas att ni fick en fortsatt trevlig lördag, och att Åsa Hellberg fick en helt fantastisk fest och dag. Hennes nya bok En liten värld var förstås en av de två böcker som jag kom hem med. Och trots att jag "inte får läsa" så kunde jag inte avhålla mig från att åtminstone läsa första sidan och den sidan bådar bara gott. Behöver feel good just nu... Den andra boken är Ängelns lek av Carlos Ruiz Zafon. Jag har förut läst Vindens Skugga av honom, som var helt fantastisk, så jag ser fram emot att läsa Ängelns lek så småningom. Carlos tredje bok har jag redan, men har inte fått läsa den eftersom tvåan saknades...

Nu har jag efter releasepartyt, leksaksinköp (för kalaset dottern ska på i morgon) och matinköp hunnit koppla av en stund och sett mina små pinglor dansa framför tv:n till musiken (?) från Sesam... Nostalgi. Inte exakt samma program (jag minns det som sändes på 70-talet med Lill Lindfors) men samma figurer. Groover, Bert, Ernie och min favorit Kakmonstret. Tydligen uppfattas en hel del musik i programmet också, numera.

Jag tänker på det som Katarina Persson skrev om på sin blogg om hur en bok kan "läcka" ut innan det är meningen... och funderar över det här med vilka man låter läsa och hur stor skada det kan göra en bok om delar av den lästs av personer som kanske inte är lika rädda om materialet.

Om en stund vankas det melodifestival med onyttigheter och sedvanlig dans, innan dess ugnsfalu med purjo, äpple, senap, tomatblandning och dragon och potatis och sallad. Så att det inte finns plats för så mycket onyttigheter när vi väl tar fram dem... :-D