Över 10 grader varmt och klockan är bara nio!

Jag har läst att det kommer att bli kallare igen, men idag...idag ska jag njuta av att våren tog ett stort steg in genom dörren!

Rörigt...

Just nu är det rätt så rörigt omkring mig. Många stora saker ska göras här hemma, tvunget, samtidigt som de sista bokstäverna hittar in eller ut ur mitt manus. På sista tiden har jag gett mig själv fria tyglar att sätta igång med nya manus, och det har blivit flera stycken, men i samtliga har jag nu hunnit så långt att det krävs research för att komma vidare.

Renoveringen är ju kul, men den här delen blir en del av husets historia, och alltså rätt omfattande. Samtidigt härjar influensa-förkylningar i familjen i spridda doser och varje nysning möts av misstänksamhet.

Men alltihop orkar jag förstås, bara det är säkert att våren, trots en del bakslag, är här.
Och det, tillstår jag, är den.
Hurra!!!

Går i härliga växthustankar

Saknar mitt gamla växthus så!
Det blev kvar där vi bodde förut.
Nu: härligt hus, härlig tomt... saknas: växthus.

Varför detta tjat om växthus?
Jo, för att ett sådant förlänger utesäsongen med 2-3 månader. Vilket är mycket i ett kallt, mörkt och blåsigt Sverige. Och inte är det fel att krypa in i när det regnar en sommardag heller.

Längtan.

Där man minst anar...

Jag brukar ha hyfsat bra koll på var jag gör av saker, men min förrförra dator har jag sökt i två dagar för att jag skulle gå igenom vart en del texter tog vägen, sådana som i tämligen avklippta versioner flyttats över från dator till dator... men den fanns ingenstans.

Så idag då jag skulle tvätta lite mer ovanliga saker så grävde jag djupt ner i den gamla tvättkorgen i tvättstugan, som jag visste innehöll ytterkläder och lite annat och så...vips! Där låg den. Min förrförra dator. Kan bara förklara det med att vi måste ha fått oväntat besök, eller något sådant...

Satte på den och läste igenom en del texter som jag inte ens minns att jag skrivit och gillar dem! Härlig känsla. Ändå känner jag mig fortfarande brydd av att jag inte hittar lusten att skriva just nu.

Luften har gått ur mig...

Mitt manus är det bara lite kvar att fixa med sedan ska det skickas in.

Ultraglad satte jag mig så ner och började skriva på inte en, utan två olika historier... inte med tanken att det måste bli något eller så. Ingen press. Kanske borde jag ha tvingat mig till paus, men efter att ha längtat halvt ihjäl mig efter att få sätta tänderna i något nytt så slängde jag mig över datorn. Och sedan de två kvällarna..... Heeeelt dött.

Man kan alltså inte tala om problem med att formulera en plott, en riktning eller ens ett kapitel. Nej. Här handlar det om ord. Och orden har stängt in sig i ett låst rum, där de har möte. Utan mig. Så är det. Jag griper efter något ord att fortsätta med, på något sätt fortsätta, någon av de nya berättelserna med, men det är helt tomt och jag griper efter andetag, för det är det enda jag hör.

Kanske dags att pausa och öppna dörrarna på vid gavel för någon annan berättelse...

Det känns lite som om jag tappat pennan...

och jag letar efter den.
Då liten är hemma förkyld sedan några dagar kanske det är skälet till att jag inte finner ron att sitta ner och få ner de så viktiga orden. Orden som just nu flytt det tunga huvudet.

Var är nu pennan någonstans.....

Deckarna...

Såg programmet. Är det någon mer än jag som reagerade negativt på att de framställde deckarförfattarna som mördare? Det greppet gillar jag inte alls.