Idag har jag haft trevligt lunchsällskap här....

och nu sitter jag och grubblar. Över det allra sista kapitlet.

Igår skrev jag verkligen från morgon till kväll,

Och det har inte hänt på jag vet inte hur länge, men igår gick det i alla fall bra. Idag kommer livet emellan lite igen. Jag ska åka över till en vän i Haninge, äta frukost. Och om jag känner oss rätt blir det även lunch med henne och så ska jag få gosa lite med den lilla babyn hon har.
Blir annorlunda och lite lyxigt att få gosa, men slippa kräket på axelns handduk efter barnets måltid, slippa byta blöjor... Få lyxa lite helt enkelt och lämna över då det är dags för något av det jag skrev om, kunna åka hem när det skriks så att hjärtat kan brista...
Sedan hem och skriva lite. Handla och hämta barn.

Lite livrädd....

Är inne på de allra sista kapitlen av mitt manus. Jag har skrivit på ordentligt senaste dagarna och allt flyter, men hjäääälp.... nu måste jag börja läsa från början, läsa och rätta och se vad jag plottrat ner under låååång tid. Hu! 

Dessutom känns det ju som att det här med att skriva.... det är ju det jag kan. Nu måste jag ta tag ordentligt i de bitar som jag vet att jag måste ändra mycket i.... 

Vinterns första snöänglar...

I tre storlekar skapades idag i trädgården.
Annars städning, ett rum i taget, grundligt! Och vab.
Jobbade på manuset till ett-tiden inatt, blir nog jobb med manus ikväll igen.

Trötthetens töcken har lägrat sig omkring mig...

Så till den milda grad att det/allt jag råkar försöka titta på flimrar. Barnen är hemma (förhoppningsvis den sista dagen, symptomfri, innan jag släpper dem till skola o dagis). Att de är hemma är jättemysigt, men samtidigt gör det att jag till slut har börjat sätta mig med manusarbete sent på kvällarna, för att sluta mitt i natten...och upp innan tuppen då barnen vaknar och skolan ska ringas...
Det resulterar alltså i dessa ögon som stirrar tillbaka mot mig i spegeln, och som inte kan beskrivas med något annat än att de påminner om ugglan Helges... Ni vet han som bodde på Hedvigs tak i programmet A till Ö och som visste allt, eller i alla fall en hel del. Men det berodde väl sannolikt på att han inte sov tillräckligt heller...

På sistone har jag blivit högst medveten om att det är en påtaglig hälsofara att inte sova tillräckligt, har läst nya rön om detta... Men ändå. När jag släcker lampan finns de som bor i mitt manus där, eller så funderar jag över tapeter till tjejernas rum... Så det är inte precis som att John Blund står där och knackar på, beredd med sitt stora saltkar laddat med sömnsand... Har uppenbart svårt att lägga om tiden efter julledigheten. Jetlag efter resan till jul-landet, kanske...

Det jag just nu gör med mitt manus är något som berör det, men ändå genom att jag inte precis jobbar med det skapar ett beklagligt avstånd till texten, genom att det tar tid från arbete MED texten. Jag håller på att placera om  hela konkarongen till Scrivener, med allt research-material, tankar, funderingar, personbeskrivningar osv. Rubbet. Det tar tid, för jag tog en liten kurs (via moderskeppet) för att liksom limma på plats allt det jag läst om i Scriveners egna lilla kurs "tutorial", som jag fattat,åtminstone till en viss del, men som jag till stor del lika snabbt glömde igen, då jag inte omedelbart gjorde ändringar och arbetade in kunskapen. Allt det här blir bra, väldigt bra, när det är klart, vilket borde bli ikväll. Då får jag återgå till mina kära figurer... Hmmmm....vilka var de nu igen? ;-)

En extra ledighet...

Har det ungefär känts som, men med lite sämre aptit än vanligt. Hela familjen har varit samlad hemma, då vi fick magsjuka samtidigt. Turligt nog för oss var det inte vinterkräksjukan utan "bara" en vanlig hyfsat beskedlig variant. Så t. Ex har vi spelat lite spel med varandra, igår blev det den försvunna diamanten.  Mysigt! Även om minsta blev arg över att hon inte fick vända på alla brickor när hon ville, inte ohejdat fick flyga över hela planen med sin "gubbe" utan var tvungen att snällt bara gå stegen visade på tärningen, och då hon inte fick skrynkla ihop sedlarna, eller knycka tärningen...  Jo, en viss träning behövs för sällskapsspel.

Så passerades även kulmen av min magsjuka (hoppas jag) inatt....

och den ljusnande årstiden brer ut sig framåt. (Har hört att man ska vara positiv, här i livet).
Med andra ord ska den här dagen passera med lite ömhet i magen, mat utan smak och ett lugn som är svårt att få till med två tillfrisknande vildbasare i huset. Det var väl det.

Imorgon är det ljusare.