måndag 20 januari 2014

Trötthetens töcken har lägrat sig omkring mig...

Så till den milda grad att det/allt jag råkar försöka titta på flimrar. Barnen är hemma (förhoppningsvis den sista dagen, symptomfri, innan jag släpper dem till skola o dagis). Att de är hemma är jättemysigt, men samtidigt gör det att jag till slut har börjat sätta mig med manusarbete sent på kvällarna, för att sluta mitt i natten...och upp innan tuppen då barnen vaknar och skolan ska ringas...
Det resulterar alltså i dessa ögon som stirrar tillbaka mot mig i spegeln, och som inte kan beskrivas med något annat än att de påminner om ugglan Helges... Ni vet han som bodde på Hedvigs tak i programmet A till Ö och som visste allt, eller i alla fall en hel del. Men det berodde väl sannolikt på att han inte sov tillräckligt heller...

På sistone har jag blivit högst medveten om att det är en påtaglig hälsofara att inte sova tillräckligt, har läst nya rön om detta... Men ändå. När jag släcker lampan finns de som bor i mitt manus där, eller så funderar jag över tapeter till tjejernas rum... Så det är inte precis som att John Blund står där och knackar på, beredd med sitt stora saltkar laddat med sömnsand... Har uppenbart svårt att lägga om tiden efter julledigheten. Jetlag efter resan till jul-landet, kanske...

Det jag just nu gör med mitt manus är något som berör det, men ändå genom att jag inte precis jobbar med det skapar ett beklagligt avstånd till texten, genom att det tar tid från arbete MED texten. Jag håller på att placera om  hela konkarongen till Scrivener, med allt research-material, tankar, funderingar, personbeskrivningar osv. Rubbet. Det tar tid, för jag tog en liten kurs (via moderskeppet) för att liksom limma på plats allt det jag läst om i Scriveners egna lilla kurs "tutorial", som jag fattat,åtminstone till en viss del, men som jag till stor del lika snabbt glömde igen, då jag inte omedelbart gjorde ändringar och arbetade in kunskapen. Allt det här blir bra, väldigt bra, när det är klart, vilket borde bli ikväll. Då får jag återgå till mina kära figurer... Hmmmm....vilka var de nu igen? ;-)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Gladast blir jag när någon skriver en rad!