Det gungar!

Köket gungar, kontoret gungar, datorn gungar (jo faktiskt)... kort sagt: allt gungar!
Kan bero på att jag varit ute med båt idag i många timmar.... låt oss hoppas det....

Smileyns återkomst

Nej, jag måste nog säga att jag gillar smileys. Hur ska man annars veta om folk på nätet (som man inte känner) är vänliga, arroganta, skämtar eller så....


Och hur ska de veta när jag skämtar? Jag blir i alla fall glad över en glad gubbe eller så, däremot har jag svårare för utskrivna känslor eller blinkningar o dyl. mellan asterisker.

Det är mest i kommentarsfältet som smileys behövs, men där behövs de sannerligen! Har försökt undvika smileys lite på sistone, då en del retar sig på dem, men måste säga att en vänligt skämtsam ironi faller platt om personen den skrivs in i kommentarsfältet hos tar den allvarligt. Huh!

Nej, fram för smileys. Tyck i så fal hellre att jag verkar oseriös än att jag verkar otrevlig och dryg.

:-)

Så glad att ha fått lägga tiden och

koncentrationen på ett barn i taget idag. Och samtidigt veta att maken gör detsamma med det andra samtidigt.

För en gångs skull.

Inget skrivande i helgen. Ska i stället andas lite frisk luft.
Men i veckan som följer, då jäklar...

Så glad!

Idag har jag fått feedback från en vän som anförtrotts att läsa mitt senaste lilla korta alster, det som skickats in, och hon gillade det. Kallade det till och med underbart.

Fantastisk känsla, för henne litar jag verkligen på.
Nu kan jag sova riktigt gott.

I morgon är det lilla pysseldagen i trädgården och uppdelad egentid med dels storan, dels lillan. Maken och jag ska dela dagen i två 4 h egentid med liten och 4 h egentid med storan. Mitt på dagen byter vi barn med varandra. Detta för att det känns som om båda barnen verkligen behöver egentid med oss båda. Ska bli mysigt.

Yes! Klar med novellen.

Något som jag dragit ut på, skrivit på, dissat, skrivit om, dissat. Helt diskat, återigen kokat ihop en soppa på en spik, präntat ner, dissat, ändrat osv är äntligen klart! Ansökan till en kurs som för mig känns superviktig är klar.
I elfte timmen.

Wish me luck.

Morgondagen är vikt

till att skriva på. Bara skriva. Just ingenting annat.

Från det att barnen lämnas på dagis tills de hämtas.

Heaven!


För övrigt känner jag mig rätt sliten just nu. Liten testar gränser som aldrig förr. Hon slåss och härjar.

Åh, denna härliga trotsålder som jag fått klart för mig håller på upp i tjugoårsåldern...

Nu när våren är här räcker tiden ännu mindre till...

Allt, och jag menar verkligen allt, ska göras nu inom ett par veckor... Här ska skrivas för deadline är om två veckor, fixas i trädgården för tunga bergvärmeborrande maskinen har massakrerat gräsmattan så att det inte går att klippa gräset om man inte lär gräsklipparen att hoppa över hinder först, huset behöver fortsättas (ja, uppehållet var under hela vintern) att målas. Så har det just deklarerats, bytts däck på bilen och konstaterats att båten stinker olja och bensin invändigt. Puh.

Var ska jag börja?

Skriva är roligast, och måla. Inte stampa till jorden på gräsmattan och inte suga upp bensinspill ur skrovet på en båt. Tror att det blir det roliga idag så sparar jag helt enkelt det tråkiga till helgen. Då kanske mannen kan hoppa till och platta ut jorden medan jag fixar i båten. Så får det nog bli.
Solig underbar och rolig dag idag alltså. Och tråkiga deklarationen och däckbytet är ju i alla fall avklarat! Ha!