I det ljummare ljusets tid...

Nu vankas snart de tider som jag tycker mycket om, men som ofta blir någon slags stress-situation för mig i stället för just - mysigt.
Det jag i mitt inre så här års ser framför mig är bakning, konfekttillagning, göra små härliga frukter osv av marsipan, pynta m choklad, pynta huset, umgås med barnen, låta dem uppleva, bjuda in på glögg och fika...
Och så brukar det inte riktigt bli så mysigt som detta låter, för att jag börjar för sent, får man förmoda.

Så i år ska här börjas i tid, och det ska bli så roligt att kunna involvera båda barnen, som nu är så pass stora, i det hela. Ska bli riktigt roligt att baka med min tre- och sjuåring! Och julklappar ska jag börja tänka på nu, så blir det mer genomtänkta, mindre impulsköp, förmodligen bättre ekonomi och framför allt: väldigt mycket kortare köer.

Snart blir det julmarknader också. Härligt. Gå och prova ostar, korvar, bröd, sylter... Mums!

Och så skriva färdigt min roman. Också mums!

Ett nytt hus stiger fram.

Vårt hus genomgår en förändring. Någon gång på 60-talet bestämde sig de dåvarande ägarna för att ge huset nya "kläder". De kapslade in det befintliga huset i vindpapp, reglar, glasfiberull och direkt därpå panelen. En ny bred typ av amerikaniserad 60-talspanel. Knutarna markerade man endast med ca fem centimeters lister. Här och där förändrade de också fasonen på själva huset utvändigt så att det skulle se stort flott och amerikanskt ut, tror jag. Därpå målade man rubbet med plastfärg. Yeah!

Inte kul. Var min tanke när jag insåg att det saknades luftspalt under. Så jag började riva ner och insåg snabbt att faktiskt fanns den gamla 20-talspanelen kvar där under. Nästan intakt.

Så tog jag själv ner 60-talspanelen upp till takfoten på de två långsidorna, drog ut pappnubb, kittade i hålen efter dessa med linoljekitt, skrapade färg och målade om åtminstone första lagret med linoljefärg, som det en gång varit målat i, fast en annan nyans. Men så var gavlarna kvar, och två enorma "överbyggnader" på långsidorna (nästan som gavlar i bredd o höjd) som döljer fina fönsterkupor etc. Så det är det vi just nu har hjälp här för att ta ner. Intressant, för att uttrycka sig milt. Jag har ju haft de gamla ritningarna på huset så att jag kunnat se hur det åtminstone ursprungligen varit tänkt, men på en del platser har det inte riktigt stämt. Så det är riktigt spännande.

Förutom att huset därmed verkligen håller på att förändra form, tillbaka till ursprunget, så ändrar det också färg. Så när barnen åkte till skolan och dagis igår var fasaden mot gatan vit, när de kom hem såg huset annorlunda ut och var orange... :-D

Den orange linoljefärgen som fortfarande sitter kvar på 20-talspanelen är någon form av gulockra.
Äntligen kommer husets utsida att hyfsat stämma överens med dess insida, 20-talets nyklassicism.

Här händer grejer i huset jag inte kan hållas ansvarig för...

Vi har nämligen släppt in ett koppel med hantverkare som ska få hjälpa till på traven med renoveringen som stigit oss över huvudet. Men det känns otäckt ovant. Brukar inte släppa ifrån mig kontrollen hur som helst, särkskilt inte då det gäller saker jag själv påbörjat... Och till helt okända... Men å andra sidan blir det gjort. Så kan jag göra andra saker i stället, som att skriva på min bok, något jag definitivt inte gör just nu, då det hamras, spikas, bryts och knakar i huset. Men på sikt så...

Min ena katt smet ut i morse, innan de kom, och vågade sig inte tillbaka i hällregnet förrän de tagit lunch. Då kom hon springande så hukande att magen nästan skrapade i marken, och nu vill hon ligga antingen närmare mig än en halv meter eller under soffan. Detta är nästan lika impopulärt som nyårsafton...

Saknar en funktion här...

Jag använder relativt ofta facebook. Mest för att kunna hålla lite koll på vad som händer i mina vänners liv, då tiden inte räcker till och jag säkert skulle ha tappat bort en del av dem om inte denna möjlighet fanns. 

En funktion jag tycker om där är att man kan gilla. Gilla-knappen kanske används för ofta, ibland, men den uttrycker något som jag tycker är svårt att få fram i blogg-världen. Ofta när jag läser vad andra skrivit på bloggar upplever jag "Ja, så tycker jag också!" Eller "Välformulerat!" Där saknar jag verkligen gilla-knappen. Den är så enkel. Utan att hojta "Hallå dår, titta på mig och alla mina åsikter" så talar den om att jag läst (något som kan kännas viktigt här i bloggvärlden också) och att jag delar synpunkt, eller tycker att det är bra att personen skrivit det jag läst. Saknar.

Och för er som undrar vad det är för någon dåre som sitter och dillar om detta mitt i natten så är svaret: någon som inte kan sova efter att ha tröstat barn med mardrömmar. Och som förmodligen borde sova i stället, så nu tror jag att jag går och gör just det. Godnatt!

Har tre katter... och ändå en mus i källaren...

Jag riktigt tantskrek, så där om man inte vill göra själv, och som tanter löjligt nog gör i filmer om de ser en mus. Och jag gjorde det då jag blev överrumplad av den. Det är inte meningen att den ska vara där nere. Det är ett tätt hus, så jag fattar inte var och hur den kommit in, men inne är den, stackars liten... och den blev med största sannolikhet mycket räddare än jag... Usch för att ha den där... Men usch för att ta kål på den... eller låta katterna göra det. Ändå kommer den väl bara tillbaka om jag lyckas slänga ut den...

Så har det gått ett antal dagar igen.

Och inte har jag fått mycket skrivet, däremot en hel del genomgånget.

Och så har jag hämtat hem en hel bil från verkstaden, fixat tid hos bilprovningen och besiktigat bilen. Puh... något som hängt över som ett åskmoln.

Jag har haft barn på besök och middagar, jag har haft äldsta utlånad till en annan familj för lek och middag, jag har ätit gott på stan med en av de bästa vännerna man kan ha och haft långväga besök, förutom städat hus, handlat, fixat en julklapp till ett okänt barn i ett långtborta-land och lite ditt och en hel massa datt.

Nu är det höstlov och det vankas kusinträff, barndans, mormor och morfar (barnens), film, monster- och mysterier på junibacken, simning på äventyrsbad, bak, pyssel, lite halloween-skrämsligt och annat smått och gott. Och mest av allt att verkligen få tid att rå om mina små. Fullt och fast besluten att lovet ska kännas som just ett lov och inte bara som dagar som går i väntan på att skola och dagis ska börja igen.  Med i beräkningen finns tiden på kvällen när pyttorna somnat. Då kommer skrivarfingrarna fram!

Så trött men nöjd.

Klev upp i ottan, eller innan, kl. 05.30 för att slänga i det sista akuta från trädgården i containern innan den togs bort. Hann precis. Jag menar verkligen precis. När bilen rullade in genom grindarna för att ta bort den, kom jag med den sista lövkorgen med gamla grenar och blad, så gammal att man inte kan fylla den i en påse för att ta i bilen. För blött. Hann också klippa bort gamla döda busken. Igår tog jag ner hagtornsträdet :-(. Vårt fina rosenhagtornsträd som gav tomten och huset sådan karaktär, man såg på husets entré hur gammalt det var, men nu var det dött sedan i somras, och nu borta. Det blir en omställning. Ska fundera på om vi kanske ska skaffa ett nytt sådant.

Jag hade kunnat jobba hela helgen med att fortsätta fylla containern med alla grenar, nedklipp och löv, för att få trädgården i tipptopp, men det gick inte. De behövde ha tillbaka den... Så det blir till att köra X antal rundor till tippen i stället de närmaste veckorna. Huvudsaken var att det eländiga taggiga försvann i denna container.

Nu framöver blir det mycket. Bilen är inne på lagning, lånebil i stället. Hantverkare kommer nu i veckan för att fixa större ändringar på huset, trädgården behöver fortsättas fixas med, köket behöver fortsättas målas om och renoveras, för så klart blev det käppar i hjulet sist. Man hinner aldrig lika långt som man tänkt sig. Då var det den crémefärgade nyansen som kändes fel i köket. Alltså fortsatte jag inte. Bytte till ljust grå färg, har målat en del, har mycket kvar. Men det ser vackert ut. Blir bra.
Och så var det min roman, ja.....och en hel del andra jobb.

Dessutom kusinträff, barndans, lekdejt och städning av huset. Fullt upp m a o. Kan någon ge mig lite fler timmar på dygnet? Men det är klart, går jag och lägger mig som jag gör vid 11-12-snåret och går upp vid 5.30 kanske det går ihop?