Ok. Nu har vi sett det här.

Hur det är att vara bosatt långt nere i Europa. Värmen. Fukten. Inte en eller två veckor, utan dygnet runt  under lång tid. Intressant studiebesök i det främmande välbekanta landet, känns det som. Men nu lämnar jag gärna tillbaka supervärmen för lite mer normal temperatur på si så där 25 grader. Eller 22?

 Har haft koll på två metereologstationer, både den svenska och den norska senaste tiden och konstaterar torrt att när de säger att temperaturen ska gå ner så gör den inte det. Det borde, enligt dem vara 26-28 grader där jag bor (på eftermiddagen) med svalare förmiddag och kväll. Mina termometrar höll inte med. Det var 30 redan på förmiddagen. Och huvudet känns som om någon tvingat mig att sitta över en kokande kastrull med vatten hela dagen. Ok, inte gnälla, men nu skulle det vara såååå skönt med lite normalt väder (så kan man ha chansen att jobba lite i trädgården).

För tillfället går det inte att klippa låååååånga gräset (läs: kohagelångt, när korna för länge sedan åkt hem) för då dör det som blir kvar.

En varm härlig sommar...

Och snart en månad med förkylning. En konstig variant som börjar med extremt lågt sittande hosta och gurglande ljud när man andas och ligger ner.... Efter ett par veckor kom en vanlig som ett brev på posten. Hoppas på att den ska ge sig snart!

Barnen har sommarlov, så mycket roligt blir det ändå, förkylning eller ej. Skriv-jobbet blir förlagt sena kvällar.

27 grader eller mer inomhus... det beror lite på vilken våning man är på. Ute ungefär som inne. Sitter i draget från ett fönster och njuter.

Kanske badstrand idag? Eller bara fixa hemma? Har inte varit hemma på ett tag, så här behöver fixas i ordning, gräset behöver klippas. Men kanske väntar till någon morgon, då det är svalare, och då jag inte har tillstymelse till feber. Kan vara en idé... men behövs gör det.

Äntligen har jag läst...

Mitt läsande har fått ligga nere så länge, men nu äntligen har jag gett mig tillåtelse att läsa några böcker som legat i läs-kö, för nu är mitt arbete med mitt eget manus så gott som över. Puh...

Böckerna jag kastade mig över var en humoristisk deckare, som jag haft vissa problem att ta mig igenom (fastnade i evigheters evighet i dess mitt), några deckare, och ett par romaner.
En bok som jag gillade skarpt var 90 minuter av Katarina Persson. Den blev aldrig seg och fick mig att sträckläsa! Hurra, och fler böcker därifrån, hoppas jag. (Började läsa den i förrgår, läste nyss ut den).

Annars... tja... Allt mellan himmel och jord.

Sakta lämnar jag kapitel efter kapitel bakom mig i det att jag rättar till det absolut sista.

Med Scrivener har jag färgkoder till varje kapitel så att jag lätt kan se hur långt jag hunnit med just det kapitlet (massor av olika "etiketter") och till min stora glädje lämnar jag nu kapitel efter kapitel efter mig märkta i just den ljust gröna tonen som anger att de är helt färdiga. Whiii!
Men än har jag mycket kvar av samma sorts jobb, men nu är det äntligen kul igen, riktigt kul!!

Eftersom jag är en så högst sporadisk bloggare (som ni som läser mina nyckfulla texter nog märkt) så säger jag

Glad Midsommar!!!!

redan nu. :-D

Tycker det är så märkligt...

att skatten man ska betala då man ska in i Stockholms trängsel även gäller utfartstrafiken. Något även amerikanska gäster kommenterat. Det normala där är att man betalar på väg in i en tät-trafik-zon, men inte på väg ut (så klart). Så är det inte här. Märkligt.

Ett par väldigt lugna dagar har passerat...

där det mest aktiva var en promenad på fantastiska göta landsväg på nationaldagen och en innebandy-avslutning för äldsta dottern idag. Barnen är ungefär som vanligt. Klänger, klättrar, rockar rockring, hoppar rep och studsmatta... det är vi, min man och jag som är lite bedövade, men personen som gick bort var över nittio år och sorgen är, kan man kanske konstatera, rent egoistisk.

Annars är det tankar om trädgården som sedan ganska länge stökar runt i mitt huvud. Vatten i trädgården, växthus, belysning... en uteplats, någon mur...

Mitt manus tråkigaste skede håller tack och lov på att ta slut... jag har ägnat en stund varje kväll åt ord-genomgången och utan undantag finner jag det så otroligt tråkigt och enahanda att jag somnar över manuset och får sluta efter en kort stund. I och för sig sätter jag kanske ofta igång alldeles för sent (runt 23-tiden). Nå, snart är det över och efter ett par snabba genomläsningar så ska den ut till mina testläsare. Äntligen... kan jag säga då. Hoppas att jag inte finner genomläsningen lika tråkig, då ligger jag illa till.

The Paradise på tv, datorn i knät, fönstret öppet bakom mig och en koltrast och andra fåglar som sjunger så att det låter som en regnskog över nejden bakom mig. Sämre kan man ändå ha det.

Önskar er alla en rofylld kväll.

Ibland kämpar man om tiden.

Tiden med en väldigt nära rann ifrån oss nu i veckan och tiden verkar både rusa och stå still samtidigt. Tid finns inte för något just utom att hålla sig flytande just nu, samtidigt så känns det som om sekundvisaren har hakat upp sig och vi står med sorgen som fastfrusna i ögonblicket.
Det var inte helt oväntat, någon gång måste det ske, men ändå finns det hjärtskärande som inte kan uttryckas bättre än: Hon saknas oss!