Sakta lämnar jag kapitel efter kapitel bakom mig i det att jag rättar till det absolut sista.

Med Scrivener har jag färgkoder till varje kapitel så att jag lätt kan se hur långt jag hunnit med just det kapitlet (massor av olika "etiketter") och till min stora glädje lämnar jag nu kapitel efter kapitel efter mig märkta i just den ljust gröna tonen som anger att de är helt färdiga. Whiii!
Men än har jag mycket kvar av samma sorts jobb, men nu är det äntligen kul igen, riktigt kul!!

Eftersom jag är en så högst sporadisk bloggare (som ni som läser mina nyckfulla texter nog märkt) så säger jag

Glad Midsommar!!!!

redan nu. :-D

Tycker det är så märkligt...

att skatten man ska betala då man ska in i Stockholms trängsel även gäller utfartstrafiken. Något även amerikanska gäster kommenterat. Det normala där är att man betalar på väg in i en tät-trafik-zon, men inte på väg ut (så klart). Så är det inte här. Märkligt.

Ett par väldigt lugna dagar har passerat...

där det mest aktiva var en promenad på fantastiska göta landsväg på nationaldagen och en innebandy-avslutning för äldsta dottern idag. Barnen är ungefär som vanligt. Klänger, klättrar, rockar rockring, hoppar rep och studsmatta... det är vi, min man och jag som är lite bedövade, men personen som gick bort var över nittio år och sorgen är, kan man kanske konstatera, rent egoistisk.

Annars är det tankar om trädgården som sedan ganska länge stökar runt i mitt huvud. Vatten i trädgården, växthus, belysning... en uteplats, någon mur...

Mitt manus tråkigaste skede håller tack och lov på att ta slut... jag har ägnat en stund varje kväll åt ord-genomgången och utan undantag finner jag det så otroligt tråkigt och enahanda att jag somnar över manuset och får sluta efter en kort stund. I och för sig sätter jag kanske ofta igång alldeles för sent (runt 23-tiden). Nå, snart är det över och efter ett par snabba genomläsningar så ska den ut till mina testläsare. Äntligen... kan jag säga då. Hoppas att jag inte finner genomläsningen lika tråkig, då ligger jag illa till.

The Paradise på tv, datorn i knät, fönstret öppet bakom mig och en koltrast och andra fåglar som sjunger så att det låter som en regnskog över nejden bakom mig. Sämre kan man ändå ha det.

Önskar er alla en rofylld kväll.

Ibland kämpar man om tiden.

Tiden med en väldigt nära rann ifrån oss nu i veckan och tiden verkar både rusa och stå still samtidigt. Tid finns inte för något just utom att hålla sig flytande just nu, samtidigt så känns det som om sekundvisaren har hakat upp sig och vi står med sorgen som fastfrusna i ögonblicket.
Det var inte helt oväntat, någon gång måste det ske, men ändå finns det hjärtskärande som inte kan uttryckas bättre än: Hon saknas oss!

Fantastiska vatten...

När jag fått nog av att sitta här hemma med förkylda dottern åkte vi tillsammans med yngsta till en handelsträdgård i utkanten av Stockholm, som var helt makalös. De hade så fint byggt upp underbara miljöer med vatten. Fontäner, vattenfall, drippande, droppande kopparträd och vatten-ut-plottrande lejonmaskaroner. Magi i en trädgård. Och i det här fallet var det nya överraskningar runt varje hörn, till och med barnen blev entusiastiska. Hurra. Fattades gjorde dock maken, så inget blev bestämt, ingenting beställt. Men drömmarna ett eller två steg starkare.

Nu ska läsas sagor, nattas barn, bakas kaka till skolklassen och sedan får vi se om jag orkar slänga några blickar på mitt manus. Vi får se... Föredrar nog att drömma om droppande vattendrag.
Just nu sitter jag framför "Ett liv på landet", skriver på bloggen och lyssnar till koltrasten här utanför... och barnen är sams däruppe, hör jag. Hurra!

Dagarna försvinner, vem vet vart?

Idag är stora klimpen sjuk, igår spenderade jag hela dagen (nästan) med stora klimpens klass ute på utflykt i den stora världen, i måndags åt jag lunch i stan med härliga skrivkompisar och kände mig peppad efteråt, men så rinner tiden ifrån mig och inga ord blir skrivna, eller ens ändrade. Inget händer just nu på skrivfronten, känns det som. Bara några förargliga små och oviktiga ord som försvinner. Så småningom, efter alla ändringar, ska jag läsa igenom hela den sköna historien igen och kommer förmodligen att upptäcka att alla de små förargliga orden som jag pillrat bort i själva verket behövdes och skapade nyanser. Den som lever får se, och inskickat blir det väl så småningom... kanske. Förhoppningsvis innan jag fyller 75.

Idag tänker jag trädgård och funderar på att stuva in sjuklingen för att åka och spana lite i en lugn handelsträdgårdsoas. Funderar, alltså. Funderar jag för länge går det inte, för jag ska ju vara tillbaka en särskild tid för att hämta lilla klimpen.

Ja.... intressantare än så blev det inte idag.
Så blir det när man vab-ar.

Lediga barn, kompisbesök....

sol, trädgård o hus som behöver ses över och en ny städpryl. Alltihop rycker och sliter mig ifrån arbetet med manuset. Arbetet med de onödiga orden har gått bra hittills. De flesta ord har bara använts i sparsam mängd, ända tills nu, när jag går igenom ordet som. Det har jag inte använt i tillräckligt sparsam mängd... Ett svårt ord som ofta behövs, så det gäller att hitta de ställen där de inte är nödvändiga, eller gör meningen bättre, utan tvärtom stjäl fokus från meningens direkthet.
Nå. Inget att fundera på förrän ikväll i alla fall. Om en liten stund ska rensas rabatter.

Ledig dag betyder trädgårds- och husarbete. Och mys med tjejerna.