mat à la 1800-talet.
Jag har gjort maten säkert 100 ggr i mitt liv, är uppväxt med den. Men vad hade de gjort med saltkaret (har nyligen köpt ett nytt vanligt saltpaket, ni vet i plast med stort hål åt ena hållet och 3 små hål åt andra...)? Trött som jag är tittade jag inte alls på själva saltet utan gick på känn, så som jag brukar, självklart använde jag de 3 små hålen. Men alltså... resultatet blev ungefär som om jag som glad och experimentell 3-åring hittat saltkaret. Uaaah!!! Gick inte att äta! Varning! De har gjort de 3 små hålen större kunde jag konstatera vid granskning efteråt.
Jag är kunnig inom områden som har med historia att göra och etnologi. Nå, maten jag bjöd på ikväll kan nog jämföras med hur man förr i tiden (1800-talet och tidigare) kunde få äta i slutet av vintrarna. För att ha mat över vintern (kött och fisk) lade man ner maten i tunnor varvat med rikligt med salt... Ni kan ju tänka er hur det sista ur tunnorna smakade. Ungefär som min mat.
Behöver jag säga att barnen koncentrerade sig på tomaterna och majsen?
Och jag som redan har vätskebrist (supertorr i hyn just nu) fick väl en blästring invändigt också...
Inget mer salt i år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Gladast blir jag när någon skriver en rad!